Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - H. C. S.: Louis De Geer såsom statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUIS DE GEER SÅSOM STATSMAN. 56 J;
- - - - - - - - - - - - - – - - - - – - – – - - - - - - -
sätt att se, gjort vår konstitutionella utveckling en tjänst, om han därvid
]å6t utlandets exempel i nämnda fall litet mer få tjäna till föredöme. I ur-
aktlåtenheten att så förfara ligger, synes det oss, ett bortseende från den om-
ständigheten, att ett tvåkammarsystem icke behöfver samma riksdagsmaskineri
som för fyra stånd kan vara erforderligt eller önskligt.
* *
Vid r 86 5 års debatt yttrade bl. a. friherre ERIK LEIJONHUFVUD:
»Oaktadt förslagets bestämdt demokratiska riktning, utesluter detsamma
dock den egentliga arbetsklassen - lofvar i grundsats, hvad det i tillämpning
ej håller - , skall reta genom väckta anspråk, som ej tillfredsställas; och oak-
tadt bestämdt erkännande af ett konservativt, ja, till och med ett aristokratiskt
elements behöflighet, erbjuder förslaget icke någon annan konservation än för-
mögenhetens, icke någon annan aristokrati än penningens. Båda dessa om-
ständigheter synas mig i sina naturliga konsekvenser innebära samma våda,
nämligen att göra striden emellan de olika politiska elementerna till en strid mel-
lan fattigdomen och rikedomen, att sålunda hos oss påskynda utbrottet af en
af de farligaste strider, hvarmed det moderna samhället hotas.>>
I detta uttalande är i ett speciellt fall angifven en af förslagets väsentli-
gaste brister, den att proklamera en grundsats) men z· tillämpningen icke följa.
den, och vi se också i samma uttalande antydd den fara, som man af denna
brist i detta fall väntade få se utvecklad. Och har den faran ej kommit oss-
inpå lifvet? Personlzghetsprincipen i fråga om rösträtt är teoretiskt oriktig;
den är i sig själf motsägande, den tillåter icke en konsekvent ti1lämpning, ty
äfven dess ifrigaste förfäktare finna dock lämpligt, att mången - kvinnan~
den omyndige, fattighjonet, fången - uteslutas från representationsrätten och
visa därigenom, att det dock icke är hvarje mänsklig varelse med kött och
blod, som skall välja, utan att därtill ock kräfvas andra kvalifikationer, såsom
förmåga att utöfva rösträtten och att utöfva den med förstånd. Men denna
princip har nu en gång fått burskap i 1866 års riksdagsordning genom alla
de vackra orden från I 86 5 om »människovärdets representation» och har däri-
genom blifvit ett kraftigt vapen inom representationen i deras händer, som eJ
kunna begripa~ att en människa, som vistas i en stad, har mer än dubbelt så
mycket människovärde som den, som bor på landet, och utom representatio-
nen för alla dem, som icke kunna förstå att uppskatta människovärdet efter
»5-riksdalers ädlingar och 1-4 riksdalers vanbördingar», såsom det hette 1865
med hänsyn tili dåtida bevillningsförhållanden. Och detta på samma gång
hvarje rubbning i riksdagens nuvarande sammansättning, för så vidt den rör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
