Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - H. C. S.: Louis De Geer såsom statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUIS DE GEER SÅSOM STATSMAN.
samlar r 50 ledamöter under sin fana, hvilka uppställde ett s. k. program, tiH
hvilket hörde att neka vissa anslag eller minska dem, om icke regeringen ville
foga sig efter detta partis afsikter. H vad ville regeringen göra? Den skulle
stå förlamad liksom med en snara om halsen, och tvingas in på en annan väg,.
än den regeringen kunde för landet anse nyttig. »
De Geer förnekar icke detta klassvälde, n1en anser icke någon fara där-
med vara förenad eller någon olägenhet däraf föranledd.
Tvärtom, »vi borde skatta oss lyckliga», säger han i fråga om farorna
för anarkism, kommunism och socialism, » att hafva i vår riksdag den ballast..
som bönderna nu där utgöra» (II s. 24). Att- vårt svenska bondestånd efter
al1t att döma skall utgöra ett godt värn mot anarkism etc., skall icke förne-
kas, men hvad har den saken med representationsförändringen att göra? Eller
tror man, att den nya representationens båda kamrar för dessa samhällsupp-
läsande läror skola blifra mindre emottagliga än den gamla ståndsförfattnin-
gens adel, präster, borgare och bönder eller än kamrarne i en klassvalrepre-
sentation?
Icke heller kunna vi tro, att något stöd för representationsreformens för-
träfflighet med fog kan hemtas ur friherre De Geers yttrande om det oupp-
lösliga samband, som - förmodligen i högre grad än ifråga om andra klas-
ser (adel, präster och borgare?) - skulle råda mellan våra jordbrukares pri-
vata intressen och statens, enligt orden: »För ingen klass är det enskilda in-
tresset så nära förenadt med det allmänna som hos ett lands jordägare», och
»värdet af deras egendom är så väsentligen beroende af hela samhällets lugn
och förkofran, att man icke med mera trygghet kan åt någon annan anförtro
dess vård» (II s. 23). Ty är verkligen detta sant? »Om en lem lider, lida
de alla», säger ett gammalt ordspråk, som torde hafva sin tillämpning äfven
i fråga om statskroppen, och hvars sanning torde göra det svårt äfven för fri-
herre De Geer att bevisa det _verkligen jordbrukarne mer än andra klasser
komme att lida, därest samhällets lugn och förkofran äfventyrades 1
).
J\1en därmed må vara huru som helst: äfven om jordbrukareintresset vore
mer än något annat identiskt med samhällets, så återstode dock att bevisat
att verkligen i denna klass finnes icke blott vilja utan äfven förmåga att
trots frestelsen att mest se sin fördel till godo tz"ll allas båtnad ensamma
sköta samlzällets utveckHng bättre än om äfZJen de andra hade ett ord med i
laget. Och den afgörande domen beror sålunda här på huruvida de verkligen
1) Af en dylik lära blir för öfrigt den för jordbrukarne sannolikt föga hugnesamma
konsekvensen att deras klass som af samhället har de största fördelarne, också bör bära de
’ J
ojämförligt största bördorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
