Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - Robinson: Renan och Pasteur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENAN OCH PASTEUR.
förgångna. Och för att utforska det har han som hjälp denna förundransvärda
experimentalmetod, om hvilken i sanning må sägas, väl icke att ’hon räcker
till allt’, men att hon sällan ’bedrager’ och då endast dem, som tillämpa henne
tafatt. Hon skaffar åt sidan vissa fakta, bereder därmed vissa andra tillfälle
att tydligare visa sig, ställer sålunda frågor på naturen, nödgar denna till att
svara - och stannar ej förrän förståndet är, vidkommande det spörsmål som
just förelegat, fullständigt tillfredsstäldt. - - - Auguste Comtes och M.
Littres misstag är: att förväxla denna metod med iakttagandets i mer inskränkt
bemärkelse. Bägge främmande för det experimentala förfaringssättet, gifva de
åt ordet erfarenhet samma mening som den inom samtalsspråket gängse, där
det alls icke betecknar, hvad i naturvetenskapliga talesätt menas med erfaren-
het. I förra fallet är erfarenhet blotta uppmärksammandet af föremålen jämte
<len induktion, hvilken, mer eller mindre giltig, sluter från hvad som varit till
hvad som torde hafva varit.
» Den äkta experimentalmetoden når för sm del ända fram till oemotsäg-
ligt afgörande. >
>
Den fortsatta polemiken slår sig snart åter fast vid ett nytt citat efter
Littre. »Gång på gång», säger här den ifrige Pasteur, >,framlägger han i föl-
jande ordalag sin definition af positivismen ur praktisk synpunkt sedd: ’Jag
kallar positivism allt som göres i samhället för att organisera det enligt positiv,
d. v. s. vetenskaplig uppfattning af världen’ ». Pasteur tillägger genast:
»Jag är redo att underskrifva denna hans begreppsbestämning, nämligen
med villkor att den tillämpas i hela sin stränghet. Men systemets stora och
i ögonenfallande lucka är denna, att det i sin positiva uppfattning af världen
icke medupptager det viktigaste af al]a positiva begrepp: det oändliga.
»På andra sidan denna stjärnhimmel, hvad finnes där? Andra stjärn-
himlar. Antaget! Men på andra sidan dem? Det mänskliga medvetandet,
eggadt af någon oöfvervinnelig kraft, kommer aldrig att uppgifva detta sitt
spörjande: Hvad finnes där bortom? - Skulle det väl häjda sig å någon punkt,
vare sig mom tid eller rum? Då ju anhaltsmornentet med intet annat vore
att beteckna än med en ändlig storhet, blott större än alla föregående, så kunde
det knappt och jämt hafva börjat skönja denna, förr än det oblidkeliga spörs-
målet åter vore där. - och likaså allt framgent, omöjligt att bringa vetgirig-
heten till tystnad. Det båtar ej att svara: På andra sidan äro rum, tider eller
storheter utan gränser. Ingen förstår dessa ord. Den som påstår det oänd-
ligas · tillvaro - och hur undgå det? - hopar i detta påstående mer öfverna-
turligt, än som finnes i religionernas alla underverk. Ty begreppet det oänd-
liga h.1,r denna dubbla karakter: att påtvinga sig och på samma gång vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
