Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - Robinson: Renan och Pasteur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENAN OCH PASTEUR.
snabba men otvetydiga symptomer af djupgående, sann, innerlig medkänsla.
Där är lärdomsgrubbel, men som hvarje stund sysslar med att öfversätta sig i
världslig, smidig tillgänglighet. Där är först och sist universalism i grundåskåd-
ningen samt i kraft häraf en tendens till billighet inför alla speciella fall, men
- man kan ej rätteligen förtiga det - äfven den med oberäkneliga små af-
drag, beroende antagligen på den intellektuella finsmakarens sybaritiskt öm-
tåliga sinne för klädeligheten af den form, hvari ena eller andra företeelsen
mött honom. Hur vore väl möjligt att fullt troget återgifva ett så mångskif-
tande framställnigssätt? Här emellertid, så godt sig göra låter, några längre,.
sammanhängande prof på Renans svar till Pasteur:
»Ni har inlagt era reservationer, min herre, vidkommande de filosofiska
]äror, till hvilka M. Littre hade slutit sig som anhängare och hos hvilka han
förklarat sig stå i skuld för sitt lifs lycka.
1i Det var er rättighet. Jag ärnar ej göra bruk af den lika rätt jag torde
hafva. Utbytet eller, som man i forna tider skulle kallat det, den ’spirituella
bouquet’n’ af detta vårt möte bör blifva: att ifvern för det goda ej är afhängig
af någon spekulativ åsikt. Jag vill för öfrigt här meddela er min bekännelse..
När jag i politik och i filosofi finner mig stå inför redan stadgade föreställ-
ningar, så är jag alltid af min interlokutörs mening. I sådant som rör dessa
ömtåliga ämnen, har enhvar rätt å någon sida. Det är billighet och oväld att
ur en oss förelagd uppfattning blott söka fram den del sanning hon kan in-
rymma. Det gäller här i verkligheten frågor, öfver hvilka försynen - hvar-
med jag menar totaliteten af alla grundbetingelser för världsförloppet - har
velat låta hvila en oupplöslig hemlighet. Inom hela denna begreppsordning-
har man då att taga sig till vara för spörsmålens afgörande en gång för alla.
Där är det godt att låta sina synpunkter växla och höra på bullren som komma
från alla sidor af horisonten.» - - - >;Om jag öfverlemnade mig åt min
personliga smak, så vore jag måhända lika litet gynnsamt st~md som ni mot
M. Auguste Comte, hvilken, 1
synes mig, till det mesta upprepar i dålig stil,
hvad före hans tid varit sagdt, i mycket god stil, af d’Alembert, Condorcett
Laplace. Men jag misstror mitt eget omdöme. Ty jag är i viss mån med
hänseende till denne utmärkte tänkare i en svartsjuks läge. M. Littre hyste
för mig en godhet, hvars hågkomst hör till mina heligaste. Jag kände likvisst,
att han skulle hållit af mig mer, om jag velat bli comtist. Jag har gjort, hvad
jag kunnat; jag har icke lyckats. Jag märkte någonting likt en outtalad före-
bråelse från hans sida. När vi funno oss på tu man hand vid våra samman-
träden för Franska Litteraturhistorien i l’Academie des inscriptz’ons et belles-
lettres, tyckte jag mig ställd inför en biktfar som var missbelåten med mig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
