Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - Lenn. Kjellberg: En återuppstånden författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kottalos:
Lampriskos:
Kottalos :
Kottalos:
Kottalos:
Lampriskos:
I<ottalos:
Lam11riskos:
Lamvriskos:
.L
J}Ietrotime:
EN ÅTERUPPSTÅNDEN FÖRFATTARE.
Kalenderns alla högtidsdagar han känner
Långt bättre än de stjärnförfarne, han sofver
Ej vid den tanken, när väl lofvet kan komma.
J\’1en nu, Lampriskos, må de här gudinnorna
Välsigna din lifsgärning och du få allt godt,
Må denne icke mindre - Lampr.: Metrotime, hör
Då upp med dina onda önskningar, ty han
Skall ingalunda få för litet. H var äro
Väl Kokkalos och Fillos, Evties nu, hvar?
H vi ta’n I ej den där på axeln upp genast
:ivlånn’ för att vänta på fullmånen?» rätt Kottal’ !
’
Du nöjer dig ej mer, som desse, vid spelet
Med tärningar allenast, till spelhålan
Du går och dobblar med hamnbusar och tjufpack.
Jag snällare skall göra dig än den flicka,
Som intet vågar röra, ej det käraste.
H var är karbasen utaf läder, oxsvansen,
Med hvilken jag de oordentliga tuktar?
Gif hit den, innan jag min galla upphostar.
Nej, nej vid l\1userna jag ber dig, Lampriskos,
Och vid ditt skägg och Kottis 1
) själ att mig gifva
Ej af den skarpa 2
) , af den andra karbasen.
Du är ett afskum, så att ingen slafhandlare
Kan sjunga ditt beröm, ej ens i det landet,
Där råttor gnaga friskt på järnet som föda.
Hur många, många slag, jag ber dig, Lampriskos,
Vill nu du ge mig - Lampr.: Fråga ej mig, men henne.
0 far 3
), hur många tänken I ge - Metrot.: Så många,
Som ryggen kan fördra, så sant jag må lefva.
Men sluta, det är nog, Lampriskos. Lampr.: Ja, hör upp
Att göra otyg du. Kott.: Jag gör ej så’nt, aldrig,
Jag svär det vid de goda ,Muser, o Lampriskos.
H vad har du icke för en tunga, du gosse,
Snart skall du få en munkorg, om du mer knystar.
Jag är ju tyst; jag ber er, döda mig icke!
Släpp honom, Kokkal’, lös! Metrot.: Nej, sluta ej redan,
Lampriskos, garfva på till nästa solnedgång.
Men brokigare redan är han än snoken.
Ja, han skall ha på huden här framför boken,
Den slarfven, nya tjugu prygel, ja äfven
Om bättre han än själfva Klio nu läser.
i) Ett smeknamn för Kottalos.
599
2
) Därmed menas förmodligen ett med ryggradskotor, astragaler, som äfven användes
\ id tärningspel, försedt gissel.
3) I sin förvirring vänder sig gossen tiil den frånvarande fadern i stället för modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
