Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Polemik - Hj. G. Wallgren: Genmäle mot L. H. Å:s uppsats om »religionen och den mänskliga samfundsordningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 POLE1\1IK.
som gifvit anledning till hela hr L. H. .Å:s uppträdande, hade just här naturlig-en varit plat-
sen för ett sönderbrytande af de i afhandlingen vindicerade resultater, hvilket naturligen
borde skett genom en kritik af förf:s förhållande till den historiska Boströmianismen, genom
en kritik af hans allmänna samhällsteori och genom en därmed sammanbunden kritik af
hans teori om samhällets religiösa bestämdhet och dennas framträdande i sinnevärlden.
Hr L. H. Å. söker äfven på denna punkt att prestera en slags bevisning. Men det sorg-
liga är, att han äfven här fäktar, icke emot den uppgifne motståndaren, utan liksom den
ryktbare riddaren af La Mancha emot "väderkvarnar", dem hans egen fantasi skapat.
Hr L. H. Å. beskyller författaren för, att "hela hans uppfattning" tenderar åt att låta
"relig-
i’onen" "sammanfalla" med mänsklig samfundsordning, samt att hans åsikt skulle under-
skatta de för religionen väsentliga bestämningarna unz’versalitet och z’ndi’vz’dualitet genom att
,,begränsa" religionen till månniskans timliga förhållanden och genom att förneka individens
själfständiga förhållande till detj gudomliga. Att hr L. H. .Å. kunnat finna dylikt i min af-
handling, synes visa, att han läst den i drömmande tillstånd. Jag har aldrig låtit religionen
sammanfalla med mänskligt samhälle. Den står helt visst öfver allt mänskligt, men icke
blott öfver och i förhållande till individerna, utan iifven öfver, i förhållande till och bestäm-
mande de mänskliga samhällena. Jag har visst icke bestridt, att religionen "ställer männi-
skan i vida djupare och mer omfattande förhållanden än någon mänsklig samfundsordning
förmår" och har visst icke "sammanställt" samhället med "själfva den gudomliga världsord
ningen".
Men med afseende på sitt framträdande här z· världen, är religionen naturligen under-
kastad de allmänna, undantagslösa förhållandena och villkoren för mänsklighetens empiriska
lif. Detta är ej att underskatta religJonens unz’versaldet, utan innebär endast ett erkännande
af det mänskligas relativitet. Men religionens uni’versalz’tet den underskattas och inskränkes
just genom att man såsom hr L. H . .Å. väsentligen ställer den mänskliga rätts- och samhälls-
ordningen utom den religiösa bestämdheten. Att den religiösa bestämdheten äfven bör be-
traktas från synpunkten af mänsklig samhällsordning kan lätt finnas däraf, att alla mänskliga
lifsformer på ett eller annat sätt referera sig till vissa samhällsförhållanden och kommer tyd-
ligt till synes i det förhållandet, att särskildt det relz’gi’ösa lifvet i alla tider och hos alla folk
vid sitt empiriska framträdande antagit samhällelig gestalt. Det gäller, då man, såsom un-
dertecknad i ifrågavarande afhandling, just sysslar med en undersökning af samhällets all-
männa förhållanden i vår värld, äfveo att söka komma till en riktig uppfattning rörande den
förnuftiga formen och det förnuftiga framträdandet i vår värld af samhällets relt’gi’ösa be-
stämdhet. Härigenom har man endast klargjort de i vår ofullkomlighet grundade vi’llkoren
och formerna för den religiösa aktualisationsprocessen i vår värld, men ingalunda bundi’t den
. sig fullkomligt universella religionen eller det absoluta väsendet vid en mänsklig samfunds-
1
ordning, eller "sammanställt" samhället med den "gudomliga världsordningen".
Men z’nskränker religionen, och bz’nder religionen och underskattar dess universalitet,
det gör man genom att såsom hr L. H. .Å. öfverlemna hela det mänskliga empiriska reli-
gionsväsendet åt den rena individualismen och därmed åt det individuella godtycket. Antag-
ligen i känslan häraf undslipper, just under det han håller på att argumentera för den rena
individualismen, d. v. s. för motsatsen, följande uttryck hr L. H . .Å.: "reli’gz’onen må vara
en samhällsangelägenhet, men den är tillz’ka en individuellt personlig angelägenhet". (Kur-
siv. af mig.) Den som ögnar igenom hr L. H. Å:s lilla uppsats föröfrigt, förvånas emeller-
tid nog icke öfver, att han äfven här råkar att tvetala och motsäga sig själf. Hvad har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
