Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Polemik - Hj. G. Wallgren: Genmäle mot L. H. Å:s uppsats om »religionen och den mänskliga samfundsordningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLEMIK. 31
nu påstått annat än just det, som hr L. H. Å. sagt i ofvannämnda citat? Mitt "fel" är blott,
att jag ej låtit den religiösa samhällssynpunkten vara en blott fras, utan från den svenska
filosofiens allmänna ståndpunkt något närmare undersökt densamma. Men därföre har jag
visst icke förbisett religionens z·nd1:vidualz’stz’ska sida eller sagt, att människan blir religiöst
bestämd ·’ därigenom, att hon ansluter sig till en mänsklig samfundsordning".
Men det har jag sagt, och det har jag sökt uppvisa, att en viss mänsklig (i mänsklig-
heten framträdande) samfundsordning, utan men för individernas själfständiga förhållande till
Gud, är en såsom själfständig personlighet framträdande personlig förnuftsform vid den all-
mänt mänskliga religiösa aktualisationsprocessen, och det har jag äfvenledes sökt visa, att en
af detta samhälle vårdad och vidmakthållen objektiv !roslära, i hvilken den uppenbarade Gu-
den i möjligaste personliga fullhet empirice träder människan till mötes (icke en sådan "ut-
vattnad" bekännelse af några abstrakta filosofislw satser, hvilket hr L. H. Å. förklarar för
den enda "dräglz’ga" formen för en religz·ös "bekännelse") är ett nödvändigt villkor för de
ofullkomliga mänskliga individernas fattande af Gud och lif i Gud i hans sanning, och därmed
för · det sant förnuftiga och förnuftigt själfständiga rent individuellt religiösa lifvet. Det är
från en synpunkt just därigenom, som individen kan känna sig "såsom ett med det i indivi-
duell form framträdande hela" och som han i högsta måtto här i världen vinner förutsätt-
ningarna för att kunna ställa sig i sitt rätta "rent omedelbara beroende af Gud själf".
I allmänhet har hr L. H. Å. undvikit att inblanda och åberopa krz·stendomen i sitt
religionsresonnement. På ett ställe gör han det likväl: "Vår religions höge stiftare bröt med
detta uppfattningssätt - - - . Ur kristlig synpunkt är därmed domen fälld däröfrer". Vår
religions höge stiftare bröt z"cke med detta uppfattningssätt. Han stiftade ett empiriskt sam-
hälle, ett religiöst trossamfund med en objektiv trosbekännelse, och fastställde för det timligt
religiösa lifvet vissa med nödvändighet af detta samhälle förvaltade empiriska salighetsmedel.
Därom borde hr L. H. Å. likväl ej vara okunnig, liksom ej heller därom, att hans egen "lära"
angående den religiösa bekännelsen står i fullkomlig strid emot den positiva historiska kri-
stendomen. Det är för öfrigt ej första gången hr L. H. Å. vill kläda sina egna funde-
ringar i "kristendomens" dräkt. Vanligen sker det likväl dess bättre på ett sådant sätt,
att allmänheten ej behöfver riskera att taga miste på hr L. H. Å:s "kristendom" och
Kristi lära.
Det är ofvan antydda påståenden rörande samhällets religionsbestämdhet och den reli-
giösa uppenbarade trosregeln och försöken att filosofiskt vindicera desamma, som utgöra
själfva hjärtpunk.ten i min afhandling, i hvad densamma behandlar de religiöst samhälleliga
förhållandena. Och då det nu är dessa få sidor i densamma, hvilka äro "så lätt egnade att
föranleda missförstånd i flere afseenden", hvilka "oberättigade i allra högsta grad", som de
äro, "allt för lätt kan sätta hela den svenska filosofien i misskredit", hvarföre då ej gå de..
samma på lifvet och söka sönderbryta sammanhanget och bevisningen i dem? Om det lyc-
kas, då men icke förr kan hr L. H. Å. med något sken af berättigande försöka anklaga un-
dertecknad för ett "fullständigt underkännande af religionsfrihetens grundsats" och börja
protestera mot honom i "religionens" och "mänsklighetens framtids" namn.
Men att halka öfver mina verkliga satser och protestera emot påståenden, som pg
aldrig fällt, såsom hr L. H . .Å. gjort, det kan blott förklaras som ett försök att på sidan af
den verkliga sanningen stå efter mitt argaste, såvida, hvilket man väl knappt får antaga, hr
L. H. Å. ej begrzpi"t och där/öre missuppfattat den obetydliga publikation, han gjort till före-
mål för sina "betraktelser".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
