Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - C. O. Nordensvan: Om kriget. Dess betydelse och uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 OM KRIGET.
gade i en sådan önskan, och är det därför 1 sm ordning att undersöka,,
i hvad mån denna önskan kan hafva sannolikhet att gå i fullbordan.
Att kriget med dess förstörelse af människolif och egendom; med
dess uppeggande af dåliga lidelser, med dess förvildande inflytande är
en rå och barbarisk handling, må väl vara sant, men månne det icke är
en naturlag? Är icke hela naturen en bild af _
striden, där de olika ele-
menten allt ifrån tingens ursprung kämpat med hvarandra, och där kam-
pen ännu öfver allt fortfar på snart sagdt alla områden? Och sträcker
sig icke inflytandet af denna naturlag äfven till människan, skapelsens
fulländning? Har icke det samhällsskick, till hvilket vi kommit) utveck-
lat sig genom strid, och böra vi icke vara beredda att försvara det, om
så skulle erfordras? Råder väl frid och endräkt mellan alla medlem-
marna af ett och samma sam-hälle? Nej, öfver allt är split och strid,.
och att denna icke oftare utbryter i handling, beror af
I
det värn, sam-
hällena upprest inom sig till individernas skydd mot dem, som drifvas
af begäret att ådagalägga, att kärlekens allmakt ännu är vida fjärran.
Då sålunda utsikten till enig och kärleksfull samverkan mellan in-
dividerna inom ett samhälle ännu står i vida fältet, huru skulle man då
kunna tänka sig en sådan mellan de stora föreningar af individer, som
utgöras af hela folk och stater med sina olika önskemål och lidelser r
Och vill man se sakerna, sådana de verkligen gestalta sig just i våra
dagar’) så torde man nödgas erkänna, att föga utsikt finnes för en sådan
allmän förbrödring, om hvilken fredsvännerna drömma. Endast stats-
männens skicklighet och de mot hvarandra stående partiernas ganska
lika styrka har afböjt det krigsutbrott, som tid efter annan hotat under
dessa senaste tj ugu år.
Vår tid är dock icke den första., som drömmer om en evig fred.
Efter det tjugotal af krigsår, som afslutades med den förste Napoleons
fall, inträdde ett tillstånd af afmattning inom hela Europa, och under
den heliga alliansens beskydd somnade folken småningom in i trygghet
och aflägsnade tanken på krig. De ·väcktes dock plötsligt I 848, då det
snart brann i alla knutar af vår världsdel, och de inre striderna följdes
af yttre fäjder både i norr och söder, och härmed började en trettioårig
period af krig, visserligen icke så omfattande som den för·egående tjugo-
årsperiodens, men likväl blodiga och af stort inflytande på Europas till-
stånd. Månne det icke kan gå på samma sätt en gång till? H varken
yttre eller inre anledningar saknas till stridens utbrott.
Om man sålunda också svårligen kan hoppas att se kriget försvun-
net, så måste dock erkännas, att krigen blifvit mera sällan förekom-
mande än förr, att deras våldsamhet minskats, att de i viss mån ändrat
natur, och är detta allt framkalladt af den förändring i samhällsordnin-
gen, som timat under de senaste hundra åren, samt delvis äfven i den
stigande civilisationen eller allmänna hyfsningen. Liksom staten icke
längre är herskarens egendom, såsom den i sj älfva verket ansågs af före-
gående århundrades envåldsherskare, så är k~iget icke längre hans, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>