Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - C. O. Nordensvan: Om kriget. Dess betydelse och uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRIGET. 35
nationens maktmedel, och den, som ännu djärfves framkomma med på-
ståendet, att regenterna nu för tiden framkalla krigen, han blottar endast
sin brist på insikt i senaste århundradets historia. Regenterna hafva sna-
rare bjudit till att hålla tillbaka de nationella lidelser, som framkallat
krigen, och att tysta den bullrande massan, som jcke kan ställas till an-
svar för sina handlingar. Därigenom att krigen blifvit nationella och na-
tionerna slutit sig mera tillsamman och samlat sina krafter för händelse
af ett krig, har vågspelet med ett sådant ökats på samma gång so1n
,de$S kostnader både i människor, egendom och penningar, och häri hafva
vi att söka orsaken till, att krigen mera sällan framkallas än under före-
gående tidsskeden.
Den rörelse, som framkallats mot krigen, leder sitt ursprung från
tvenne källor. Dels sträfva de samhällsupplösande elementen, som med
. ord och handlingar gifva sin tillvaro till känna i alla länder, att nedsätta
kriget och dess utöfvare i hopp att därigenom borttaga kraften hos sina
motståndare och om möjligt få bort sina värsta fiender, de stående hä-
rarna. Att den kristna kärleken sedan skulle vara deras rättesnöre mot-
säges allt för starkt af alla deras handlingar; om deras motståndare icke
fölle alldeles till föga, skulle världen få skåda motsatsen till krigets upp-
hörande, få skåda kriget i dess yttersta vidrighet.
Den· andra och vida farligare gruppen af krigets motståndare utgö-
res af välmenande, men opraktiska och kortsynta män och kvinnor, som
vid tanken på allt det elände kriget framkallar., näras af hoppet att se
det aflägsnadt. För att nå detta mål gå de i själfva verket samma väg,
som den andra gruppen, i det de framställa krigets vidrigheter och olyc-
kor, stämpla dess utöfvare såsom mordare" förneka hvarje ädel sida i det
samma och i det stället beteckna det såsom ett afskyvärdt brott. I{unde
<lesse fredsvänner lika mycket utbreda sina åsikter i alla länder, så kunde
de möjligen hafva rätt att hoppas på något resultat, men då i våra da-
gar de tongifvande i Frankrike icke tqrde låta inverka på sig af några
fredens lofsånger och ännu mindre i Ryssland" så begå de tyskar utan
motsägelse ett brott, som sträfva efter att genom den krigiska andans
nedsättande försvaga sin nations krafter gent emot dess vedersakare,
hvilka icke kunna önska något bättre. Och hvad skall man säga om
fredsapostlarna i vårt eget land? Kunna de väl inbilla sig, att om vårt
folk blefve ännu mera fredsälskande än det redan är, det vill snarare
säga mera förvekligadt, vi därigen.
om skulle smitta af våra känslor på
våra mäktiga grannar? Nej, vi skulle endast insöfva oss i en ännu ljuL
vare ro än hittills för att en gång få ett ännu våldsammare uppvak-
nande.
Få af den evjga fredens apostlar äro emellertid så starka i sin tro,
att de hoppas få alla tvister mellan olika folk och stater aflägsnade.
Något medel anse de dock böra finnas för att afstyra dylika, och ett
sådant finna de snart i mellanfolkliga skiljedomstolar. Att dessa äro en
ren drömbild, torde dock icke vara svårt att ådagalägga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
