Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
hvilken senare på svenskt initiativ lades ett 2 mom. innehållande en reciprok
bestämmelselse om tillträde för tre svenska statsrådsledarnöter till det norska
statsrådet, när likartade frågor där behandlas.
Grundlagsstiftarne hade alltså afsett, att diplomatiska ärenden skulle, för-
såvidt de anginge båda rikena, förekomma i det s. k. sammansatta statsrådet,
och att Norge således skulle tillerkännas lika andel med Sverige i deras hand-
läggning. Då svenskarne häremot invända, att diplomatiska ärenden enligt §
11 R. F. i regel ej företagas till afgörande i statsråd utan i den ministeriella
konseljen, så svaras härtill, att detta står i strid med § 5 R. A., hvilken måste
gå före Sveriges regeringsform, och att denna senare ej kan vara bindande för
norsk statsmyndighet.
H vad åter angår Norges särskilda utrikes angelägenheter, så skola de
visserligen icke behandlas enligt § 38 N. G. Om deras förvaltning finnas inga
speciella positiva regler, och då § 28 N. G, undantager bl.- a. äfven diploma-
tiska saker från dem, som måste i statsrådet föredragas, så eger konungen fri-
het att själf bestämma, i hvilka former de skola handläggas, men väl att märka,
det är i egenskap af Norges konung, han har denna rätt, och handläggningen
måste ske genom norsk statsmyndighet, hvilket följer af bestämmelsen i § r N.
G. om Norge såsom ett fritt och själfständigt rike.
Återstår nu att visa, huru den norska vänstern med en sådan uppfattning
-om, huru utrikesärendena rätteligen böra förvaltas, stä1ler sig till utrikesministers-
problemet. Det är lätt att se, till hvilka konsekvenser dess premisser leda.
»F~lleskabet» sträcker sig enligt dessa ej längre än till krig och fred. Utrikes-
.ärenden, som ej med dessa två frågor stå i oafvisligt sammanhang, äro således
de båda rikenas särskilda angelägenheter och skola för Norges del särskild!
behandlas i öfverensstämmelse med den norska grundlagens fordran. Att till
<le »s~regne institutioner», som härför äro behöfliga, äfven hör en egen ut-
rikesminister, är tydligt, och till yttermera visso är denna konsekvens på norskt
vänsterhåll öppet utsagd samt motiverad på ett sätt, som är synnerligen egnadt
att belysa den på dagordningen stående konsulatfrågan. Herr Berner säger
nämligen på s. ro i sin broschyr, sedan han framhållit den norska grundla-
gens fordran i §§ 2 2 och 92 på egna gesandter och konsuler: »Men norske
gesandter og konsuler 1
) foruds~tter fra konstitutionelt standpunkt en norsk
overordnet, en norsk udenrigsminister. » Men då unionens princip enligt vänstern
är full likställighet de båda rikena emellan, följer däraf, att denne norske ut-
rikesminister ej kan vid de gemensamma utrikesärendenas behandling intaga en
1
) Kurs. af oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
