Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR. 47
ensstämmer, förklarar Norge vara ett fritt och själfständigt rike. Men hvarje
sådant har sin egen förvaltning af sina utrikes ärenden. Detta är just ett af
själfständighetens kännemärken. Därföre har också hvarje själfständigt rike
egna institutioner i och för underhandling med främmande makter, eget utrikes-
departement samt egna gesandter och konsuler. I öfverensstämmelse härmed
talar ock § 28 N. G. om Norges diplomatiska ärenden, och § 15 N. G. för-
behåller norska angelägenheter åt norsk regeringsmyndighet »alene». Vidare
kräfva §§ 22, 26 och 92 N. G. att norska gesandter och konsuler skola finnas
(jmfr föreg. årg. sid. 420), och §§ 26 och 75 g tala om förbund och traktater
som ingångna särskildt för Norge 1
).
I strid mot alla dessa betämmelser har således (!) Sverige bemäktigat sig led-
nmgen af Norges utrikes ärenden. Möjligheten af ett sådant öfvergrepp vill
vänstern förklara dels ur faktiska politiska förhållanden vid föreningens ingående,
dels ur en missuppfattning af de vid samma tillfälle vidtagna norska lagstift-
ningsåtgärderna.
Med det förra afses det bedröfliga tillstånd, hvari Norge 1814 befann
sig. Det var i nästan total afsaknad af erforderliga egna institutioner, af per-
soner, kompetenta till deras omhänderhafvande och af medel till deras be-
kostande. Under sådana förhållanden var det visserligen lätt förklarligt, ehuru
ingalunda därföre lagligt, att Sverige tillvällade sig ledningen af de diploma-
tiska ärendena och konsulatväsendet.
Men härtill bidrog, som sagdt, äfven en annan omständighet. I Eids-
voldskonstitutionen fanns en §, den 33:dje, hvilken bestämde, att det statsråd,
som förestår utrikesdepartementet bör hafva ett eget protokoll för de ärenden,
som icke böra behandlas i det samlade statsrådet, d. v. s. i främsta rummet
diplomatiska angelägenheter. Denna § upptogs icke i grundlagen af den 4
nov., och häraf har den slutsatsen dragits, att denna uteslutning skedde för att
angifva, att Norge ej skulle hafva någon egen och särskild förvaltning af sina
diplomatiska ärenden, och för att möjliggöra dessas handläggning af den svenske
utrikesministern i de former, som stadgas af Sveriges regeringsform. En sådan
uppfattning är emellertid enligt vänsterns förmenande fullkomligt oriktig. När
stortinget stiök § 33 E. K., beslöt det att »i dens sted» insätta en ny, som
stadgade, att när ämnen, som angå båda rikena, i det svenska statsrådet be-
handlas, skola äfven tre norska statsråd där hafva säte och stämma. Denna
bestämmelse utgör nu § 38 N. G., lika lydande med § 5 mom. 1 R. A., till
1
) Ofvanstående bevisning är delvis ordagrant hemtad ur Berners och Utheims broschy-
rer. Dess hufvudlankar gå emellertid oupphörligen igen i vänsterledarnes anföranden under
de senaste årens storpolitiska stortingsdebatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
