Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
Till en början må då påpekas, att – höger_n i ~llmänhet ingalunda uppfattar
föreningen såsom varande blott ett försvarsförbund med vissa ..statsrättsliga ga-
rantier. Den ser i densamma en realunion med åtminstone konungadömet
som unionsrättsligt gemensam institution. Diplomati och konsulatväs~n äro
visserligen också gemensamma institutioner, men dock enligt högerns mening
ej såsom sådana i unionskontraktet angifna, hvarom mera nedanför. Högern
erkänner emellertid den rättsliga tillvaron af en unionskonung, hvilken som
sådan i unionella frågor på en gång fattar sitt för båda rikena bindande be-
slut i af riksakten stadgade former. Dessa former finnas angifna i §§ 4 . och
5 R. A.
H vad under unionella frågor bör hänföras, är däremot föremål för de·
mest skiftande meningar, och allteftersom man med hänsyn till ämnenas reaJi-
tet ställer sig på den ena eller andra ståndpunkten, modifieras naturligtvis äfven
uppfattningen af själfva formerna och de nyssnämnda paragraferna_
s tillämpning..
En närmare utveckling af dessa spörsmål skulle kräfva en särskild uppsats.
Här må blott i korthet påpekas, att enligt den vanliga högeruppfattningen böra
frågor, som stå i samband med en .forifarande utveckling af gemensamma in-
stitutioner och angelägenheter af konungen under et_
t för båda rikena i sam-
mansatt statsråd afgöras, gemensamheten må vara i unionskontraktet betecknad
eller blott . faktisk. Uppstår åter fråga om uppkäfvandet ~f en ~3-dan gemen-
samhet, så bör den visserligen i båda fallen i sammansatt statsråd behandlas~
men under det att i förra fallet båda rikenas samtycke erfordras, är i det senare
hvartdera enrådigt öfver ämnet. I det förra fallet beslutes således omedelbart
för båda rikena, 1 det senare kan beslutas omedelbart blott för det ena.
Den fråga, hvari högerns unionspolitiska uppfattning mest bryter sig mot
vänsterns, är emellertid frågan om utrikesärendenas förvaltning. Högern be-
strider således, att de §§ af Norges grundlov, på hvilka vänstern stödjer sig,
skulle vara så att förstå, som om i ·dem fordrades en särskild norsk handlägg-
ning af Norges utrikesärenden, och dess bevis h_
ärför sammanfalla i åtskilliga
punkter med dem, som i vår följande kritik skola anföras. Högern anser det
i stället vara omöjligt att förneka att den nuvarande ordningen på det diplo-
matiska området existerar med Norges i behörig form gifna samtycke.
Detta samtycke gafs 1814 genom de förändringar, som stortinget lät Edsvolds-
konstitutionen undergå för att möjliggöra de norska utrikesärendenas förvaltning
i öfverensstämmelse med af den svenska grundlagen angifna formet. Men väl
att märka, detta samtycke får icke tillerkännas karakteren af en öfverenskorn-
melse med Sverige. Stortinget gjorde dessa förändringar och uteslutningar i
kraft at sin fria konstituerande makt, och lika fritt står det än i dag för norsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
