Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
rende provinser og ]ande_uadskillelig skulde b1ifve samlede», alls ingen bevis-
kraft för Torges påstådda statsrättsliga ställning som eget rike. Bestämmelsen
har i stället en rakt motsatt syftning, i det den just vill fastslå det oupplösliga
sambandet mellan dessa båda riken och öfriga 1andsdelar i det dansk-norska
väldet och alla dessas karakter af att som en sammanhängande monarki följa
samma arfsföljdsordning.
Den form, i hvilken vi nyss återgifvit denna bestämmelse, och hvilken
är hemtad från profe~sor Rydins arbete »Föreningen emellan Sverige och Norge>}
s. 5. är den, under hvilken detta bevisställe vanligen förekommer och åbero-
pas 1 hithörande litteratur, och har därföre äfven här intagits. Den är emel-
lertid ingalunda korrekt, som en jämförelse med Jörgensens 1886 utgifna edi-
tion af Kongeloven utvisar. I den §, hvarom här är fråga (XIX) förekommer
alls icke uttrycket »uadskillelig sarnlede », utan i stället heter det, att »disse
vore arvekongeriger Danmark og Norge, samt alle de dertil h0rende .provin-
ser og lande, 0er, festninger, kongelige herligheder og rettigheder 1
) - -
altsammen, intet undantaget, skal uskiftet og udelt vcere og blive under en
Danmarks og Norges enevoldsarvekonge; de andre prinser og prinsesser af
blodet lade sig n0ye med haabet og bie, intil radden omsider kommer til
dennem og deres linier en efter anden». Skillnaden är icke oväsendtlig 2
).
Rikets enhet markeras naturligtvis mycket skarpare, när det genom singular-
formens användande betecknas såsom skolande vara och blifva oskiftadt och
odeladt, än om det utsades, att de delar, af hvilka väldet består, skola oskilj-
aktigt blifva samlade.
Af bestämmelsens sista punkt framgår med full klarhet dess hufvudsyfte,
nämligen att förekomma, det någon del af riket i en eller annan form förläna-
des åt yngre medlemmar af konungahuset. Danmarks historia hade redan då
_gifvit riklig anledning till vidtagande af ett dylikt försiktighetsmått. Däremot
kunde paragrafens mening omöjligt vara att förbjuda konungen att under kri-
gets tvång genom en landafträdelse köpa sig fred med en öfvermäktig fiende,
lika litet som bestämmelsen i § 78 R. F. får så fattas. Genom grundlagsbe-
stämmelser kunna landafträdelser betingade af internationellt politiskt nödtvång
ej förekommas, och den grundlagsstiftare, som försökte sig på dylikt, skulle
därmed blott visa, att han ej fattat, hvad som kan och hvad som icke kan
genom kodificerade bestämmelser regleras.
1
) Några för denna fråga oväsendtliga fyllnadsord äro uteslutna.
2
) _
Misstaget har sannolikt uppkommit därigenom, att § XIX citerats efter någon öfver-
sättnfog af P. Schumachers latinska utkast till Kongeloven i stället för efter själfva den dan-
ska lagtexten. I detta utkast sägs nämligen, att "hrec regna nostra hereditaria Dania Norve-
gia - - indissolubili nexu soli regi monarchre hrereditario subjecta sunto manento".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
