Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - I unionsfrågan. Brefväxling mellan Björnstjerne Björnson och Harald Hjärne - I. Harald Hjärne: 19 Januari 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I unionsfrågan.
Bref.1tcbding mella;n Björnstjernc Björnson och Hctrald Hjärne.
I.
Upsala den I9 :Januari I893.
Herr Björnstjerne Björnson!
Ni förundrar Eder måhända, att jag’) ehuru personligen okänd, tar
mig friheten att skrifva till Eder. Jag gör det, emedan i närvarande
stund ingenting, som kan bidraga till klarhet emellan svenskar och norr-
män1 bör lemnas oförsökt. Jag skrifver enskildt till Eder, endast under
addressen f/orge) - därför att jag ej vet hvar Ni just nu bor, men är för-
vissad, att brefvet ändå kommer fram.
Ni hade rätt, då Ni 1 för ett år sedan i mitt uppträdande vid ett
möte, som då hölls här i U psala, såg ett bevis på en erkännande upp-
fattning af de norska likställighetskrafven. De skarpa ord, som stundon1
fällas äfven från de håll, där en sådan uppfattning hyses, komma blott
däraf, att Sverige naturligtvis är en svensk närmast. Ni kan vara öfver-
tygad därom, att mång-e här i landet tänka lika med mig i detta stycke.
För oss är det en jämförelsevis underordnad sak, om Sveriges
konung tillika bär Norges krona eller ej. Likaså, om Norge är republik
eller ej. För I 8I 4 års händelser hafva vi intet annat intresse än ett rent
historiskt. Vi känna oss ingalunda stolte öfver hvad som då skedde.
Unionen betrakta vi helt enkelt som en plikt, som Sverige nu en
gång har åtagit sig inför Europa, - om till Sveriges gagn eller ej, det
må lemnas därhän. 1\,1en Sverige får och kan ej komma ifrån denna plikt
blott och bart genom att för sin del uppsäga unionen. Vill och kan
Norge för sin del och på sitt ansvar bryta unionen, så kan nog Sverige
reda sig på egen hand. Någon lust att tvinga Norge kvar 1 unionen
hafva vi icke alls.
Men för närvarande synes en »europeisk nödvändighet», visst icke
Sveriges behof eller vilja, tala för unionens bevarande tills vidare. Ni
tror ej på denna »europeiska nödvändighet». Nå väl, jag vill icke vidare
inlåta mig på den saken. Men för oss ligger denna ieuropeiska nödvän-
1 I en artikel i norska Dagbladet. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
