Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - I unionsfrågan. Brefväxling mellan Björnstjerne Björnson och Harald Hjärne - I. Harald Hjärne: 19 Januari 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN.
dighet» 1 oppen dag. Vi taga denna »europeiska nödvändighet» såsom
ett faktumi men ingalunda såsom något slags fördel för Sverige, - kan-
ske snarare tvärtom.
Vi vilja således å vår sida icke göra någonting för att rubba unio-
nen. Men vi vämjas vid de klumpiga kvacksalvarkonster, som nu be-
drifvas från olika håll både i Sverige och i Norge, för att »rädda» unio-
nen i såsom det heter, men utan tvifvel blott med den påföljden, att
unionen dess förr går sönder, och, hvad värre är, ökadt split alstras
emellan de båda folken.
En »gemensam>> utrikesminister enligt Eder högers dröm är ett kon-
stitutionellt och parlamentariskt vidunder. En minister måste tillhöra ett
enda solidariskt kabinett och vara ansvarig inför en enda folkrepresenta-
tion.,...Eljes blir han i verkligheten oansvarigi en docka i andra oansvariga
personers händer, - och det vilja vi lika litet som Ni. För både Norge
och Sverige är det bäst och tryggast,. att det parlamentariska minister-
ansvaret genomföres så skarpt son1 möjligt, och att oansvariga personer
också beröfvas all sådan politisk makt, som endast kan, om också i aldrig
så godt uppsåt, användas för att söndra de båda folken under sken af
att mäkla dem emellan.
Tills vidare är utrikesministern endast svensk och ansvarig endast
inför Sz1eriges riksdag. Det är åtminstone en konsekvent och naturlig
anordning från statsrättslig synpunkt. Och den dag varder snart kom-
mande, då Sveriges riksdag måste och skall göra fullt allvar af utrikes-
ministerns ansvar.
Men vi erkänna till _fulloi att denna anordning måste, såsom saken
nu står, synas kränkande för det norska folkets själfkänsla. Vi förstå
till fullo de skäl, som förmå Norges vänster att yrka på egna konsulat
och egen utrikesminister.
Båda dessa yrkanden bära likväl ut ur unionen, sådan denna nu
en gång är ordnad. Det är också ett faktum, hvarmed vi måste hålla
till godo.
Men vi begära ingalunda, att Norge för un10nens skull skall afstå
från sina kraf. Vi hemställa blott, huruvida tiden just nu är inne att
genomdrifva dessa kraf. Därvid peka vi åter på den >
>
europeiska nöd-
vändigheten>>.
Kanske kommer den dag (och snart nog)., då dessa kraf kunna
genomföras, då den »europeiska nödvändigheten>> efter timade afgörande
tilldragelser har blifvit en annan än just nu. Vi- motse en sådan tidpunkt
utan minsta fruktan för Sveriges räkning. Men vi tro ej, att stunden
redan nu är kommen.
Besluter sig åter Norges vänster, utan något slags uppgifvande af
sin statsrättsliga ståndpunkt, - för att vänta några år, ett årtionde eller
så, med själfständighetens fulla häfdande, så följer likväl däraf ej, att
Norge behöfver afstå från att yrka på sin fulla likställighet redan nu
. .
uzo1n unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
