76 (Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - I unionsfrågan. Brefväxling mellan Björnstjerne Björnson och Harald Hjärne - III. Harald Hjärne: 30 Januari 1893

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I UNIONSFRÅGAN.
mans. Sverjge sitter icke inne med någon norsk själfständighet, som v1
frikostigt efter eget skön kunna skänka bort.
Tror Ni, att Norge har någon rätt till hvad Ni kallar Eder iube-
skårne selvbestemmelse>>, och att Norge bör våga sig ut på »äfventyr» för
denna sin rätt, så är detta en sak, som närmast vidkommer icke oss, utan
Eder.
Men denna Eder tro är oförenlig med den bestående unionen, vare
sig unionen är grundad på »tvång» eller ej. Unionen tillstädjer ingen
egen norsk utrikesminister, inga egna norska konsulat. En norsk »han-
delsminister» kan Ni naturligtvis förskaffa Eder, men utrikesminister i
någon som helst form blir han aldrig inom unionen. Vissa svensk-norska
konsulat kunna naturligtvis (efter aftal med Sverige) besättas uteslutande
med norrmän och aflönas uteslutande af norska statskassan, men egna
norska konsulat blifva de aldrig inom unionen.
Unionen är i främsta rummet rikenas samfälda representation inför
utlandet genom Sverige, vare sig bekostad af Sverige ensamt eller ej.
Om Sverige därvid kan anses sitta till »höger» eller till »vänster», det
är för oss en mycket underordnad fråga. Hufvudsaken är, att Sverige
måste sitta kvar, där det sitter, till unionens upplösning, - eller till unio-
nens fastare anknytning genom en samfäld representation äfven i det
inre. Det senare alternativet framställer jag ingalunda såsom ett svenskt
önskningsmål, utan blott såsom en logisk hypotes.
* *

Sveriges skyldighet att sitta kvar där det sitter, att icke handlöst
kasta ifrån sig unionsbördan af »storsinthet» eller »lättsinne»., förestafvas
tillika enligt vår uppfattning af en »europeisk nödvändighet». Än en
gång, jag vill icke tvista med Eder om denna »europeiska nödvändighet».
Men jag förmår ej inse, hvad Ni egentligen kan vinna för Eder sak där-
med, att Ni afvisar dessa mina antydningar som tomma »talesätt» i stället
för att taga dem som fullt allvar från vår sida. Tron på ömsesidig
»uppriktighet», hvartill Ni själf vädjar, bör väl icke ens i så viktiga styc-
ken vara ett hinder för gemensamma eller skilda sträfvanden, utan sna-
rare tvärtom.
Däremot kan Ni vara öfvertygad, att vi ej hysa någon benägenhet
att göra Norge orätt. Sveriges plikt kan aldrig sträcka sig längre än
Sveriges rätt inom folkens samfund, och hvad som är Sveriges rätt kan
aldrig vara orätt mot Norge. Bakom vår uppfattning af Sveriges ställ-
ning i och till unionen hägrar för oss blott ett enda mål. Och detta
mål våga vi öppet vidkännas inför hela världen. Det heter: Sveriges
trygghet.

Något »förslag» om nya unionsinstitutioner har jag ej fördristat mig
att framställa, blott en fråga till en ledande norsk vänsterman. Det har

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1893/0086.html

		Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893 / 76 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|