Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - I unionsfrågan. Brefväxling mellan Björnstjerne Björnson och Harald Hjärne - V. Harald Hjärne: 16 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN. 81
V.
Upsala den I6 Februari.
Herr Björnstjerne Björnson!
Efter Eder önskan har jag ombestyrt, att de fyra bref vi växlat
skola tryckas. De komma att utgifvas i Svensk Tidskrift. Vill Ni själf
äfven annorstädes offentliggöra dem, så står det Eder naturligtvis öppet.
Jag bifogar detta femte bref, som jag anser behöfligt för en något
skarpare belysning af hvad det här verkligen gäller. Enligt svensk sed-
vana i en korrespondens man och man emellan afhåller jag mig från
alla onödiga predikat om Eder ton eller andra dylika småting och åter-
vänder, utan att fästa mig därvid, till själfva saken.
Ni tager miste, om Ni tror, att jag i minsta mån velat inverka på
Edra åsikter om Norges eller Sveriges rätt inom unionen. Jag vet, att
ett sådant försök vore på förhand dömdt att misslyckas. l\’1en min afsikt
har varit och är att för Eder framlägga en svensk uppfattning, som det
ej skulle skada Eder att, hvad Ni än själf må eftersträfva~ lära närmare
känna. Tillika har jag velat förskaffa mig (och medelbart äfven den
svenska allmänheten) en tydligare föreställning om den urskilning och den
samvetsgrannhet, hvarmed Norges för närvarande kanske inflytelserikaste
man bedömer sitt fäderneslands politiska läge, – och genom Edra svar
har jag vunnit detta mitt syfte.
Ni torde ej med framgång kunna förneka, att den svenska uppfatt-
ning, för hvilken jag sökt redogöra, är fjärran skild från vare sig unions-
svärmeri eller konservativa tycken eller öfverhöghetslustar för Sveriges
räkning.
Det finns ingen anledning att här försvara un10nens tillkomst eller
Karl Johans politik. Harald Hårfagers rike kom också till på ett under-
ligt sätt, men Norge får väl stå sig ändå. Det är icke fråga om att
frambesvärja Bernadottes vålnad till skiljedomare mellan den skandina-
viska halföns båda folk. Om norrmännen betrakta unionen som ett
hinder för sitt lands själfständiga framtid, så är däremot ingenting att
invända från rent svensk synpunkt. Lika litet anse vi oss själfve skyl-
dige att göra unionens minnen eller förhoppningar till oskiljaktiga in-
gredienser i vår svenska fosterlandskärlek. H ufvudsaken är blott~ att
man å ömse sidor gör någorlunda klart för sig, hvari unionens rättsliga
och politiska natur just nu består, - och att man inrättar sig därefter.
Därmed sammanhänger också, att man bildar sig en uppfattning af
konungadömets ställning inom den nuvarande unionen. Man behöfver
ingalunda vara någon beundrare af parlamentarismen i och för sig, äfven
om man anser, att endast ett parlamentariskt styrelsesätt i båda rikena
passar ihop med den politiska gestalt, som unionens »utveckling» på sista
tiden har antagit. För ett svenskt åskådningssätt står valet ej emellan
parlamentarism och någon annan styrelseform, utan emellan svensk par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
