Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2–3
- I unionsfrågan. Brefväxling mellan Björnstjerne Björnson och Harald Hjärne
- V. Harald Hjärne: 16 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 I UNIONSFRÅGAN.
lamentarism och det svenska konungadömets förvandling till ett våldfördt
och skymfadt redskap för den norska parlamentarismen, utöfvad af en
samling oansvariga personer, som icke tyckas hafva någon aning om
unionens nödvändiga bördor.
Sveriges medvetande af sin plikt och sin rätt inom unionen har
inaentine- med nationalstolthetens känslor att göra. Det faller ingen
b (.J
sundt tänkande svensk in att betrakta norrmännen som ett »underordnadt
folk», därför att de ej äro begåfvade med en »egen>> utrikesminister och
~✓ egne» konsuler, eller att betrakta oss själfve som norrmännens »herrar»,
därför att vår utrikesminister är betungad med det föga afundsvärda upp-
draget att vårda äfven Norges förbindelser med utlandet. Sådana före-
ställningar öfverlemna vi åt Eder. Men om de nedtrycka Eder allt för
mycket, så finna vi det ingalunda besynnerligt, att Ni sträfvar efter en
politisk förändring, som bättre motsvarar Edert norska id~al.
*
*
Det är ju tänkbart, att under allmänna lugna förhållanden Norge
verkligen kan vinna befrielse från unionen. Vägen till denna befrielse
torde dock ej jämnas genom öfverdrifna anspråk på samtidens uppmärk-
samhet. En blygsam norsk republik eller en norsk sekundogenitur för
det svenska konungahuset må väl ej anses innebära synnerligen kompro-
n1etterande möjligheter. l\1en ett »äfventyrslysteb> Norge, som talar om
.att varda ett europeiskt »foregangsfollo och att upplåta hamnar eller
bygga järnvägar inom sina gränser åt främmande makter~ - ett sådant
Norge lär allt få bereda sig på hvarjehanda motigheter. Och i alla hän-
delser kan det suveräna Norge knappast undgå att ställa samma s-lags
garantier, som eljes erfordras vid nye medlemmars inträde i det nutida
statssamfundet. Om den »europeiska nödvändigheten>> skall jag icke
y ttra någonting vidare, Ni må tänka därom hvad Ni behagar.
Om således äfven Sverige bör å sin sida bereda sig på unionens
upplösning, så följer likväl däraf eji att vi skola taga något stegi som
kan påskynda en dylik tillställning. Faran för unionen kommer visserligen
uteslutande därifrån, att den norska åtrån efter >)själfbestämmelse» kan
i ett gifvet ögonblick visa sig starkare än det norska folkets verkliga
själfbeherskning. Det tillkommer likväl dem, som makten hafva i Sve-
rige, att förunna norrmännen all möjlig tid till lugn besinning. Anbudet
om den »gemensamme» utrikesministern, så välment och uppriktigt det
än har varit, måste dock (såsom det redan har visat sig) verka såsom
ett skrämskott på den norska vänstern, hvars besinningsförmåga redan
har blifvit märkbart försvagad. Det kan aldrig ligga i Sveriges intresse
att på något sätt, om också ofrivilligt, skrämma ett norskt parti till för-
tviflade åtgärder.
Och tänker man sig den igemensamme>> utrikesministern vederbör-
ligen installerad i ämbetet, så torde snart sagdt hvarje ögonblick af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0092.html
