Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2–3
- I unionsfrågan. Brefväxling mellan Björnstjerne Björnson och Harald Hjärne
- V. Harald Hjärne: 16 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN.
verksamhet komma att sätta den norska besinningsförmågan på ännu
svårare prof, - utom att Sveriges trygghet i händelse af unionens
sprängning därigenom ytterligare måste äfventyras.
Alla förespeglingar om en union med två utrikesministrar under
samme konung äro idel blå dunster. En »gemensam» konung, som ej ens
utåt representerar en samstämmande statsvilja, är en skuggbild, som vid när-
mare betraktelse ovillkorligen visar sig liktydig med ingen konung alls. Att
pocka på en sljk union är det samma som att för det »goda förhållandets»
.skull begära en likbent triangel med två räta vinklar. Edert tal därom
gör ungefär ett liknande intryck, som när någon ropar: >
)gif mig solen!>.)
*
*
Huru det skulle hafva sett ut, om umonen icke funnits till, däröfver
lönar det icke mödan att grubbla. En historisk undersökning om det
norska folkets »lojalitet» är också här fullkomligt öfverflödig. Jag in-
skränker mig till att betona, att för en svensk uppfattning begreppet
:)>
lojalitet>
) ovillkorligen förutsätter trohet mot en gång åtagna rättsliga
plikter. Det myckna och högljudda talet i Norge om att spränga unio-
nen, hvars upprätthållande, man må tycka om denna inrättning eller ej,
dock är en rättslig plikt äfven för Norge, - detta tal är icke egnadt att
i Sverige framkalla öfverspända förhoppningar 01n den norska »lojaliteten».
Ni lofvar oss norrmännnens entusiastiska bistånd – emot ett ryskt
öfverfall. Ni bifogar likväl försiktigtvis en parentes (om nämligen Sverige
öfverfalles »uten grun, uten utceskning;;;), som synes lemna ett ypperligt
handtag för nya prof på den sedvanliga unionella bortförklaringsdiploma-
tien. Ett »försvarsförbund» på sådana villkor, som alltid kunna med
känd skicklighet tolkas därhän, att Sverige har sig själft att skylla, får Ni
troligen bjuda äfven de menlösaste svenskar förgäfves. Det kan ej ens er-
.sätta den nuvarande, åtminstone i krigstid, bestämdt förpliktande unionen,
hvilket värde man än må tillerkänna den norska >
)lojaliteten».
Det är för öfrigt märkeligt, att äfven Ni vill hugna oss med hoppet
om ett norskt grundlagsbrott (mot den berömda § 25) till vår frälsning
ur fiendehand. Och likväl är ju Grundloven det norska folkets ögon-
.sten! Men för dylika försäkringar med en underlig blandsmak af juristeri
och sentimentalitet börja vi svenskar numera litet hvar blifva tämli-
gen lomhörde, de månde komma från »vänsterbönder» eller från höger-
advokater.
Dessutom gör Ni Eder verkligen allt för mycket besvär med Edra
påminnelser om Ryssland. Sverige har ingenting otaldt med denna
granne. Ni sköter Eder bäst, om Ni håller Edert spel alldeles fritt från
hvarjehanda drömmar om den ryska politikens framtidssyften. Det ryska
·folket har intet skäl att vara tacksamt emot de herrar, som i stora eller
:små länder bygga sina partispekulationer på dess förmenta traktan efter
:storslagna »äfventyr», vare sig i norr eller i söder. För detta folk, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0093.html
