Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PESTALOZZI.
Hvad de i Pestalozzis mun egentligen innebära och betyda inom det pe-
dagogiska området, kräfver för den skull sin särskilda utredning., och det
skall nu blifva vår närmaste omsorg att söka så småningom bringa detta.
till full klarhet och bestämdhet.
Sin uppfattning af uppfostringskonstens allmänna begrepp och väsen,.
sin pedagogiska grundåskådning med andra ord, har Pestalozzi själf fram-·
ställt och utvecklat ungefär på följande sätt. Han vill, säger han, sluta..
sitt öga till för hela det omgifvande enligt hans mening förkonstlade och
genom förkonstling fördärfvade kulturlifvet., för att i stället öfverlemna_
sig åt sina egna drömmar om en bättre och ljusare framtid. Framför
allt vill han, heter det, likasom i en dröm frambesvärja en bättre upp-
fostrans »inre heliga väsen». Och då ser han detta under bilden af ett
träd., som ur ett i den milda jorden nedlagdt frö så småningom spirar
.och växer i höjden., breder ut sig och utvecklar grenar och blad, blom-·
mor och frukter., som i sin ordning i sig innehålla frön till nya träd.
Jag ber att få särskildt framhäfva och betona denna anologi mellan män-
niskans själslif och dess utveckling å ena sidan och växtlifvet å dea
andra. Äfven denna analogi är någonting som Pestalozzi har gemen-
samt med Rousseau - likasom för öfrigt äfven med dennes föregångare·
Ratichius och Commenius - , och den torde i själfva verket utgöra det
allra mest betecknande och karakteristiska draget i hela den s. k. na-
turalistiska riktning inom uppfostringslitteraturen, hvars främste repre-
sentanter desse äro. Pestalozzi söker emellertid närmare utföra sin bild
eller med andra ord genomföra den nyss nämnda analogien, och det så,
att han därvid äfven i viss mån kritiserar densamma, d. v. s. så, att han
framhåller icke blott likheten utan äfven åtskilliga mycket väsentliga olik-
heter mellan de båda jämförelseleden.
Först likheten. Likasom trädets alla hufvuddelar (rot och stam,,
bladämne o. s. v.) redan ligga så till sägandes preformerade i fröet och
· ur detta spira och utveckla sig hvar för sig i enlighet med sin egendom-
liga art, men likväl alltid så, att de ömsesidigt betinga och tjäna hvar-
andra, och så, att trädet i det hela så småningom fyller sin på förhand
gifna bestämmelse; på samma sätt, menar Pestalozzi., gömmer äfven
barnasjälen i sig en rik mångfald af skilda krafter och anlag, hvilka så.
småningom utveckla sig till en början så till sägandes själfmant eller med
inre naturnödvändighet jämsides och efter hvaranda i en viss ordning, men
likväl så, att hela denna parallella och successiva utveckling har åtminstone·
en viss inneboende tendens till en på förhand utstakad inre jämvikt och
harmoni mellan de särskilda krafterna. Och likasom det inre samman-
hanget i växtens lif beror däraf, att alltsammans i grunden uppbäres och
sammanhålles af en enda organisk lifsprincip, på samma sätt betingas,
den inre harmonien i människans lif i sista instansen däraf, att det i,
djupet af människoanden finnes en central grundkraft, som är kallad att
genomtränga och beherska och sålunda utgöra det sammanhållande för-
eningsbandet mellan alla öfriga mänskliga krafter och anlag. - Men här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
