Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PESTALOZZI.
slutar också likheten mellan växtlifvet och det mänskliga lifvet. Den
afgörande olikheten den1 emellan består enligt Pestalozzi däri, att den
sammanhållande enheten i trädets organiska lif är en blott och bart
fysisk lifskraft, under det att den hos människan utgöres af en rent
andlig lzfsprincip. Ty hvarje människoande är, inskärper han, till sitt
innersta och egentliga väsen, >)Oberoende af kött och blod>>, och såsom
sådan >)skapad af Gud till hans beläte>). Att bringa detta gudsbeläte till
full och lefvande verklighet, det blir då tydligen det högsta och sista
målet för all mänsklig utveckling och därmed också för all uppfostrande
verksamhet. Pestalozzis uppfostringslära får sålunda allt ifrån början en
sedligt religiös syftning. Och detta röj er sig än tydligare, när det blir
fråga om att närmare angifva den kraft i människosjälen, åt hvilken
han vill tillerkänna den nyss antydda centrala betydelsen, eller n1ed
andra ord, åt hvilken han vill anförtro den högsta ledningen af männi-
skans hela lif. Ty denna kraft söker han icke i intelligensen, utan i
hjärtat och vil.fan, i den sedligt religiösa kraften, som enligt honom
hufvudsakligen består i eller hvilar på kärlek och förtroende till Gud och
människor. Dessa två: kärlek och tro – hvilka icke kunna skiljas från
hvarandra utan i själfva verket utgöra endast tvenne sidor af en och
samma gemensamma urkraft - dessa två betraktar Pestalozzi såsom
de egentliga grundkrafterna i allt andligt lif, hvilka alla öfriga mänsk-
liga krafter och anlag, alla mänskliga känslor och åskådningar och alla
slags kunskaper och färdigheter äro bestämda att tjäna; och han liknar
de först nämnda vid trädets rot, som ger näring och sammanhållning åt
alla dess öfriga delar. Huru han närmare utför och genomför denna
tankegång i sina resonemang och anvisningar rörande ungdomens upp-
fostran särskildt i moraliskt och religiöst afseendej få vi tillfälle att åter-
komma till i det följande. Här må endast i förbigående anmärkas, att
Pestalozzis uppfostringslära just genom denna sin alldeles afgjorda och
starkt prononcerade sedligt religiösa syftning väsentligen höj er sig öfver
Rousseaus mera rent och oblandadt naturalistiska åskådningssätt.
Vi fullfölja jämförelsen med växtlifvet. I närmaste sammanhang
med det nyss anförda framhåller Pestalozzi, att människan skiljer sig
mycket väsentligt från växten äfven därutinnan, att hon har en fri vilja,
och att hon således kan, p’å ett visst utvecklingsstadium, själf taga hand
om sin egen utveckling; och detta uttrycker han på sitt bildrika språk
så, att människan i sig själf förenar med sin egen inre organiska växt-
kraft äfven trädgårdsmästarens kraft och förmåga att vårda och främja
denna inre växt genom att göra sig till herre öfver dess yttre och inre
lifsvillkor och afsiktligt förändra dessa i viss bestämd riktning hän emot
ett på förhand mer eller 1nindre klart fattadt ändamål. Med växten
förhåller det sig ju så, att om fröet råkat att falla i en olämplig, vare
sig t. ex. alltför torr eller alltför sumpig jordmån, så förmår växten,
åt sig själf lemnad ingenting göra därvid, utan det blir trädgårdsmästa-
rens sak att efter behof vattna eller afleda vattnet o. s. v. En sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
