Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PESTALOZZI. 117
döme jag sökt att motivera så godt jag kunnat utan lärd apparat och
för stor utförlighet, - vill jag nu endast lägga några få ord rörande den
yttre formen af deras pedagogiska skrifter. Här må då ännu en gång
framhållas, att Herbart såsom teoretisk pedagog, icke mindre än såsom
filosof, städse utmärker sig i hög grad för logisk reda, fasta begrepps-
bestämningar och systematisk anordning af stoffet, hvilket allt ofta nog
saknas mer och mindre i Pestalozzis tydligen i inspirationens ögonblick täm-
ligen hastigt nedskrifna och löst komponerade betraktelser och resonemang.
Men om Herbarts pedagogiska skriftställeri redan genom denna sin mera
stringenta form tydligen har större anspråk på rent vetenskaplig betydelse
och väsentligen bidragit bland annat äfven till en rent formell utredning af
allehanda mer och mindre viktiga pedagogiska och didaktiska begrepp och
termer, så verkar däremot, till ersättning härför, Pestalozzis skriftställeri mera
omedelbart tilltalande och väckande därigenom, att det alltigenom uppbä-
res och genomandas af en liflig, ofta i flödande vältalighet utmynnande en-
tusiasm för sitt ämne. Och om å ena sidan denna Pestalozzis entusiastiska
vältalighet skulle någon gång förefalla väl ordrik och sväfvande, så att det
icke blir så lätt att få syn på det logiska sammanhanget’) att fasthålla
den inslagna tankegången eller vinna en samlad översikt öfver det hela,
så må jag å andra sidan åtminstone för min del bekänna, att jag vid
läsningen af Herbarts pedagogiska skrifter ofta fått ett föga angenämt
intryck af en anspråksfull och pedantisk formalism, af att öfver det hela
ligger någonting artificiellt och opersonligt. Detta intryck har icke jäf-
vats af den visserligen mycket flyktiga inblick jag fått i den herbartska
pedagogikens praktiska tillämpning vid några korta besök för flere år
sedan i ett par enligt dess principer anordnade och ledda läraresemina-
rier i Tyskland. Och jag fruktar, att denna den herbartska pedagogikens
mer eller mindre starka anstrykning af formalistiskt pedanteri - dess
städse omtuggade tal om en viss bestämd, jag hade så när sagdt enda
saliggörande, ordning mellan allehanda s. k. »Formalstufen» m. m. dylikt
i sin mån och måhända icke oväsentligt bidragit till att på mer än
ett håll bringa all teoretisk pedagogik i ett visst vanrykte.
I Tyskland, som bekant den pedagogiska vetenskapens egentliga
hemland, dela sig denna vetenskaps målsmän hufvudsakligen i tvenne
läger: den pestalozziska och den herbartska skolan. Af dessa har allt-
sedan ungefär midten af detta århundrade den sistnämnda varit den utan
jämförelse mäktigaste., mest utbredda och officiellt erkända. Den först-
nämnda hade tidigt blifvit trängd i bakgrunden och sedan fört en mera
anspråkslös tillvaro, mer och mindre fredligti vid sidan af sin medtäflare.
Denna inbördes maktställning kan emellertid ändras - och måhända
snart nog. För närvarande äro de båda skolorna ingripna i öppen och
ganska liflig inbördes polemik och kämpa tappert om hegemonien.
Omsider har man nämligen i allt vidare kretsar - som det vill synas
särskildt under det senaste decenniet - fått ögonen öppna för den pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
