- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893 /
128

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
Lika klart torde vara att gesandterna i § 26 N. G. tänkas som umons-
konungens representanter, således som unionella ämbetsmän, och då behöfs ej
spilla många ord på att visa, att de äfven på andra ställen i Norges grundlov,
där de omtalas, behålla samma karakter. Detta sker i § 2 2 N. G., som, några
få för denna fråga fullkomligt oväsendtliga skiljaktigheter afräknade, är lika ly-
dande med § 2 2 E. K. Här uppräknas åtskilliga ämbetsmän, som konungen
eger att utan föregående dom afskeda, och bland dem gesandter och konsuler.
Att öfriga i § 2 2 N. G. uppräknade ämbetsmän på grund såväl af sin egen
karakter, som af hvad paragrafen om dem för öfrigt innehåller, måste betraktas
som enbart norska ämbetsmän, erkännes villigt, och i det af de svenska kom-
m1ssanerna för stortinget framlagda förslaget var ock uttrycket »gesandter og
konsuler» struket ur § 2 2, men då man från norsk sida höll på bibehållandet
af Eidsvoldskonstitutionens formulering i detta stycke, gjorde kommissarierna
ingen svårighet att gå in härpå. De ansågo tydligtvis, att detta ej kunde leda
till något missförstånd, då gesandternas unionella karakter var klargjord genom
§ 26, och då § 22 lika väl som § 26 kunde innehålla en unionell bestämmelse.
Äfven § 92 N. G. åberopar den norska vänstern till förmån för sin åsikt.
Något stöd i och för sig gifver den ej, då den blott innehåller kvalifikations-
grunderna för beklädandet af rent norska ämbeten. Men om ett ämbete är
rent norskt, och om således § 92 skall på det ti1lämpas eller icke, är en af
denna § oberoende fråga, som afgöres med ledning af andra bestämmelser.
Vi vilja nu fästa uppmärksamheten på, att § 26 N. G. och § 4 R.A. tala
endast om gesandter, men § 2 2 N. G. både om gesandter och konsuler. Skulle
detta vara så att förstå, som om endast gesandterna men icke också konsu-
lerna vore unionella? Härmed äro v1 mne på den i våra dagar så brännande
konsulaifrågan och skola i detta sammanhang egna den några ord, afsedda att
belysa dess rättsliga karakter.
Såväl höger som vänster äro emga om Norges rätt att på egen hand
skaffa sig ett särskildt konsulatväsen, och högern gör här icke gällande samma
distinktion, som i fråga om egen utrikesminister (se s. 51) utan anser i likhet
med vänstern att saken, rättsligen sedt, kan omedelbart på administrativ väg
genomföras. Striden dem emellan står endast dels om åtgärdens lämplighet,
dels därom, huruvida beslutet skall fattas i enbart norskt eller sammansatt stats-
råd. Ense äro de däremot både om, att unionskontraktet icke betecknar kon-
sulatväsendet som unionellt, och att Norge således har full rätt att taga denna
sak »i egen hand>>.
Båda åsikterna äro lika felaktiga. För det första: det är e3 unionen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free