Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
sammansatt statsråd, en återgång ej längre vore möjlig. I alla händelser skulle
hvarje statsrättslig garanti för endräkts vinnande och föreningens sammanhål-
lande vara borta 1
).
Att den bevisning, norrmännen anknutit till sm nyssnämnda chimäriska
utgångspunkt, skulle blifva lika ohållbar, är ju naturligt. Grundtanken i den-
samma var, att då Norges grundlag vore en uteslutande norsk lag, så bevisade
ett ämbetes omnämnande i densamma dess karakter af ett uteslutande norskt
ämbete. Haltlösbeten af detta stöd är i det föregående uppvisad. Norges
gnmdlov är ett unionsdokument innehållande en massa reela unionsbestämmelser,
och i densamma nämnda ämbeten kunna således likaväl vara unionella som
enbart norska. Sammanhanget tår utvisa, hvilketdera som är meningen.
§ 2 6 E. K. angaf den norske konungens funktioner som sitt lands repre-
sentant gent emot främmande makter och stadgade hans rätt såsom sådan att
»begynde krig og slutte fred, indgaa og oph~ve forbund, sende och modtage
gesandter». Då denna § oförändrad inflyttades i Norges grundlov, unions-
dokumentet, kom den härigenom att i stället gälla den gemensamme konungen
och hans rättigheter inom de förenade rikena. Detta ligger i sakens natur och
blir för öfrigt alldeles klart, om man observerar, dels att sagda § 26 E. K. i
Norges grundlov erhöll ett 2. mom., som stadgar konungens plikt att, innan
han förklarar krig, höra såväl de svenska som de norska statsråden, dels att
denna § 26 N. G. ord för ord är intagen i riksakten som dess § 4 2
).
Det är således unionskonungen, som § 26 N. G. tillerkänner rätten att
ingå förbund, och dessa slutas således å de förenade rikenas vägnar. Då är
det ock lätt att inse, att de förbund och traktater, som § 75 g förpliktar ko-
nungen att låta framlägga för stortinget, äro slutna af honom i samma egenskap 3
).
1
) Vänsterns hänvisning till det exempel, några tyska stater gifva på egna utrikesmini-
strar, gesandter m. m slår just icke bra i spann. Dessa få minsann ick.
e drifva någon egen
utrikespolitik, ty allt, h vad till denna hör, är strängt förbehållet den tyska rikspolitikens ledare,
kejsaren och rikskansleren. Hvad som faller inom de förras befogenhet, är rena obetydlig-
heter, såsom ombesörjandet af de respektive furstehusens personliga förbindelser med främ-
mande hof, ordnars öfverlämnande, främjandet af vexelverkan på vetenskapens och konstens
område o. d. Vi tvifla på, att normännen skulle bli glada öfver en norsk utrikesminister med
en kompetens af i förhållande till den svenske utrikesministerns så underordnad karakter.
2
) Ett "har" är ändradt till "skal have".
3
) Detta sammanhang egnar sig till belysning af elt prof på äkta norsk vänstertaktik.
Herr Berner säger på s. 1 o i sin broschyr: Baade § 26 och § 75 taler fremdeles om trak-
tater og forbund som ·
t’ndgaaede scerskildt for Norge (kurs. af oss). I dessa §§ gifvas be-
stämmelser om förbund och traktater, så mycket är sant, men där sägs icke ett ord, som
betecknar dem som ingångna särskt’ldt för Norge. Sammanhanget visar däremot, som i texten
är ådagalagdt, att meningen är den rakt motsatta. Icke förty går herr Berner ända därhän
att formulera sina uttryck så, att de måste ingifva den icke sakkunniga delen af allmänheten
den tron, att dessa §§ i utsagda ord direkt stadga, att förbund och traktater skola slutas sär-
skildt för Norge. Reflexionerna göra sig själfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
