Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNJNGAR.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
den från behandling i vare sig sammansatt eller enbart norskt statsråd. Att
§ 30 E. K. oförändrad upptogs i Norges grundlov, unionsdokumentet, som
dess § 28, utvisar då dels, att Norges utrikesärenden förvandlades från enbart
norska till unionella, dels att unionskonungen genom dess undantagande af de
diplomatiska ärendena från behandling i statsråd fick full frihet att öfverlemna
dem till h_
andläggning enligt § 11 R.F. d. v. s. i ministeriell konselj.
Vi hafva nu slutkritiserat den norska vänsterns unionsrättsliga uppfattning.
Den kritik, vi lemnat, har emellertid fört till resultat, som undanrycka stöden
äfven för den särskilda mening, som högern sökt göra gällande. Då det är
visadt, att den nuvarande ordningen på det diplomatiska området är grundad
på unionskontraktet, så är det likgiltigt, om man med vänstern säger, att en
egen norsk diplomatisk organisation kräfves af Norges grundlov, eller med
högern, att Norge hvarken genom grundlov eller riksakt är betagen rätten att
vidtaga de för en sådan organisations åstadkommande erforderliga lagstiftnings-
åtgärderna. Båda åsikterna äro lika ohållbara, mot båda reser sig unionskon-
traktets bud, värnar om Sveriges rätt att bli hördt öfver hvarje sådan ändring
med full frihet att säga nej till densamma, och sätter rättsvidrighetens stämpel
på de oblyga försöken att kullstörta eller underminera Sveriges genom lag och
häfd tillförsäkrade rätt att genom sin utrikesminister förvalta unionens utrikes-
politik.
Den rättsåskådning, vi här ofvan fört till torgs, torde förefalla mången
stridande mot det sätt, hvarpå unionen verkar i våra dagar, och en och annan
är kanske färdig att helt enkelt affärda den som ett uttryck af deras åsikt,
som ingenting lärt och ingenting glömt. Men dem, som så tänka, vilja vi
_erinra därom, att när man vill bedöma en historiskt gifven urkund, såsom här
ett unionskontrakt, må’)te man söka att efter förmåga sätta sig in i den tids
åskådningssätt och förhållanden, som skapat den. Endast med iakttagande
häraf kan dess innehåll rätt bestämmas. Kommer så en annan tid med andra
kraf, så bör kontraktet gemensamt och i laga ordning ändras till öfverens-
stämmelse med dessa, men ej går det an att anakronistiskt lägga in uti det sin
egen tids uppfattningssätt och så på en smygväg söka smussla in ett helt an-
nat innehåll i detsamma. Detta kallas med sitt lindrigaste namn historisk kon-
struktion och tar ofta formen af sanningens förvanskning. Tillämpningen af
denna sats torde läsaren med ledning af det föregående lätt nog kunna upp-
draga på egen hand.
Från norskt håll har man varit mycket snabb att etikettera den unionella
rättsuppfattning, till hvilken vi här ofvan bekänt oss, som »suprematistisk».
Man har tydligen hoppats att genom ett sådant slagord kunna utan vidare slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
