Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGLR. 1 35
- - -
anförda nog ha börjat draga sina misstankar om, att kanske, när allt kommer
omkring, stortinget aldrig gjort sig skylldigt till en så orimlig uppfattning, som
vänstern tillskrifver detsamma. Och en dylik misstanke är ingalunda grundlös.
Vänsterargumentationen stödjer sig på följande stortingsprotokoll för den
28 okt.: »grundlovens 33:te § kunde efter kommitteens formening bortfalde,
men i dens sted antages en ny af folgende indhold»; hvarpå följer en förslagsbe-
stämmelse i det närmaste sammanfallande med sedermera § 38 N. G. Sedan
nämnas några ord om §§ 34 och 35 E. K., och så heter det: »stortinget bi-
faldt enstemmig indsti1lingerne». Detta är allt, som protokollet i saken inne-
håller. Med rätta anmärker professor Aubert i sin intressanta ofvan citerade
uppsats s. 15, att det är mycket ovisst, om stortinget röstat öfver mer än
själfva lydelsen af den föreslagna paragrafen. Af diskussion finnes intet spår,
och under sådana omständigheter synes det honom omöjligt att ur nämnda
protokoll få fram som säker den slutsatsen, att stortinget velat genom den då
föreslagna bestämmelsen gifva en ny regel om utrikesärendenas handläggning
i stället för den gamla i § 33 E. K. Däremot anser han, att uttrycket »1
dens sted» naturligast förklaras så, att den nya bestämmelsen skulle sättas m
på den efter § 33 lediga platsen 1
).
Denna professor Auberts tolkning har onekligen alla skäl för sig. Den
uppfattning, hvilken låter 1814 års stortingsmedlemmar framstå som män, hvilka
kände sin grundlag och förstodo, hvilka ändringar de i den vidtogo, måste
ovilkorligen tillerkännas vitsord gent emot den, som framställer dem som okun-
niga om både sitt eget lands och Sveriges författning och därigenom ur stånd
att bedöma den verkliga innebörden af de nya bestämmelser, de antogo.
·Af det ofvanstående visar sig tydligen, i hvilka olösliga motsägelser vän-
stern invecklar sig genom sin äflan att i de gällande bestämmelserna om ut-
rikesärendenas förvaltning inlägga sin separatistiska uppfattning. Huru lätt och
enkelt reder sig däremot icke allt, om man vidhåller det historiskt riktiga
åskådningssätt, hvars grunddrag vi sökt framlägga. Då blir det klart, att just
emedan enheten och sekretessen i utrikespolitikens ledning måste upprätthållas,
och detta möjliggjordes endast genom att anförtro densamma åt Sveriges för-
valtning genom sin utrikesminister i af Sveriges regeringsform angifna former,
fingo hithörande stadganden en formulering, som undantog diplomatiska ären-
1
) Stortingsmännen skulle således i de exemplar af Eidsvo]dskonstitutionen som till
dem i och för revisionsarbetet utdelats, stryka ut § 33 och sätta in den nya bestämmelsen i
stället. Vill man nödvändigt af uttrycket "i dens sted" sluta till en motsvarighet mellan§ 33
E. K. och § 38 N. G. äfven i fråga om innehållet, så kan denna omfatta endast de diploma-
tiska ärenden, som i kraft af Sveriges regeringsform skola i statsråd behandlas: frågor om
krig och fred, gesandters och konsulers afskedande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
