Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Edv. Alkman: Ibsen och hans nyaste arbete, »Byggmästar Solness»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSEN OCH HANS NYASTE ARBETE. 1 39
Från problemdiktningen har nn Ibsen – säges det - öfvergått till ett nytt
och sista stadium, det allra sorgligaste, omöjligaste, odrägligaste - symbolis-
mens stadium. Åtminstone ser jag ordet symbolism ståta som klav och lösens-
ord i en massa uppsatser, skrifna med anledning af skaldens senaste drama,
hvilka i detta ögonblick ligga framför mig. Författaren till en af dessa upp-
satser förklarar utan vidare, att »allt i stycket är symboliskt», utan att ändock
alltför strängt’ precisera sin mening; en annan vill för död och pina ej veta
af någon symbolism, men hinner ej sätta punkt, förr än han oförhappandes är
midt uppe i den sak, hvars namn han börjat med att förneka. Medan en
tredje går så långt i sin tro på styckets symboliska mening, att han i en hast
ämför det med taskspelarens flerbottnade ask - en underlig uppfattning af
symbolismen! - så har han mera betänksamma kamrater, hvilka tolka dramat
mer eller mindre symboliskt som geniets eller ålderdomens skådespel, eller
ännu andra, som hålla det för en förstucken själfbiografi af den gamle skalden,
hvilken däri skulle velat göra ett öfverslag af sina sträfvanden och kasta en
minnets vemodiga återblick öfver sin långa lefnadsbana. Särskildt har denna
sistnämnda »tolkning», som först framställdes af en engelsk kritiker och sedan
under olika former, äfven de löjligast karrikerade, accepterats af kolleger inom
och utom Skandinavien, haft lyckan att tillvinna sig mycket bifall och hunnit
blifva i viss grad populär.
Jag uppskjuter tills vidare hvarje omdöme om värdet af de åskådningar
Jag just nu antydt, men kan ej återhålla en allmän reflexion, som de flesta·
gånger jag tagit del af den offentliga meningen om Ibsens dramer åter och
åter trängt sig på mig, - den reflexionen, att det skulle kunna skrifvas en
mycket underhållande bok om »Ibsentolkning». Jag fruktar dock, att den bo-
ken blir oskrifven, ty hvarje kritiker - och blott en kritiker kunde skrifva
den -
- skulle, när materialet väl vore samladt, för kritikens egen skull antag-
ligen känna sig manad att uppgifva företaget. Han skulle nämligen med all
säkerhet få en obehaglig känsla af, att med få undantag - och ett par myc-
ket lysande –- »Ibsentolkningens historia» egentligen blott vore ett lösryckt
blad ur den allmänna sottisens historia, och att den inom en till utseendet föga
vid ram innehölle ett ganska komplett proflager "af de mera karakteristiska for•
mer, i hvilka kritiken klädt sina skröpligheter och sökt skyla sina snedsprång,
allt ifrån pedanteriet och det falska djupsinnet ända till de lösa gissningarnas
lättsinniga ekvilibristik. Och som icke ens en kritiker - skändaren ex pro-
fesso, icke sant? - gärna kan tänkas vilja skända sin egen »vetenskap», så
läte han väl hela saken underkastas glömskans välvilliga pröfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
