Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. I–II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN. 1 77
äfven så mycket mera värderade. Och än i dag talar han härom med
verklig fröjd. Det ligger något egendomligt tidsbetecknande· humoristiskt i
dessa teaterminnen. Jag återgifver här i korthet något litet af desamma.
Det fanns vid denna tid i Finland en kringresande teatertrupp, den
»Westerlundska», som var vidt bekant i hela landet och som tidtals äfven be-
sökte von Qvantens lilla fädernestad. Dess ankomst tillkännagafs vanligen
därigenom, att regissören infann sig i familjerna och samlade bjäfs, tyll, glitter
och galoner i utbyte mot inträdeskort.
»För mig», kan man få höra von Qvanten berätta, »var detta en tid af
I
tjusning och feber. Jag gjorde mig bekant med aktriserna, tjänstgjorde som
deras biträde i klädlogerna och deltog någon gång i stora processioner på
scenen, t. ex. i »Orleanska jungfrun», beundrade Sjöberg - hvilken jag åter-
sett på hans ålderdom här_i Stockholm - såsom presidenten i »Kabal och
kärlek», och fru och herr \Vesterlunds starka spel i »Blykamrarna i Venedig».
Med truppens älskarinna var jag synnerligt god vän; hon brukade taga mig
med sig bakom kulisserna till fru W:s stora förargelse, ty de båda damerna
kunde i ingenting fördraga hvarandra. Ofta frestade mig den sistnämda med
en biljett till första raden i salongen. Men jag förblef trogen min vän och
stannade hos henne mellan kullisserna, hvilket inbragte mig mången klapp och
smekning - - -»
Vid denna tid gjorde von Qvanten också för första gången bekantskap
med poesi - Frahzens dikter, hvilka han läste om och om igen, till dess han
kunde dem utantill. Härtill kom senare Frithiofs saga; men ·som boken sak-
nade titelblad, inbillade han sig länge att det var en folkvisa i stor stil, och
han blef mycket förvånad, när han sedan hörde, att denna dikt var konstpoesi
och författad af en biskop. Senare, under påverkan af den djupa beundran·
han hyste för Runeberg, blef han likt mången annan till någon tid orättvis
emot Tegner.
Så kom turen till romanerna; han läste och han grät: Fru Knorrings
»Illusionerna», »Jafet eller Hittebarnet», » Filip August eller Vapenbröderna»
o. s. v. och vid tolf års ålder var han, som han själf brukar säga, den mest ··
grundligt romankunnige i hela ·staden Björneborg!
En förändring skulle emellertid snart komma att inträda i den lille littera-
turvännens lif.
I staden Fredrikshamn finnes, som bekant, Finlands enda kadettskola, och
obemedlade militarsöner kunde da - och kunna det kanske än - här erhålla
frielevsplatser och sålunda oaktadt medellöshet vinna en ståndsenlig uppfostran.
Denna utväg var också anlitad af många, ehuru vid denna tid det i Finland
Svensk Tidskrift z893, 6. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
