Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Frans von Schéele: Några ord om symbolismen i konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 NÅGRA ORD OM SYMBOLISMEN I KONSTEN.
och det, med Hilde det och det, och att han lockas i döden af henne, betyder
sålunda det eller det ja, då är detta ej en symbolisk, utan en allegorisk
tolkning af dramat.
Typiska exempel på symbolisk framställning ser jag däremot t. ex. i de
bizarra raderingarna af den spanske »Sturm-und-Drang»-målaren Goya i hans
Caprizzio, eller i Bäcklins för några år sedan i Stockholm utställda underliga
målning med hafstrollen. Eller för att kanske taga ett änn~1 bättre exempel.
Samme Arnold Böcklin har målat en tafla, som ~an kallar för , »Tystnaden i
skogen>>. Man ser där mellan skogens täta stammar och i den obestämda
dagern under dess kronor ett egendomligt fantasidjur med stirrande öga kom-
ma fram, –- ett mellanting mellan bock och ko och häst, men större än någon
af dessa, raggig och med ett enda, långt, spjutlikt horn i pannan. På detta
vidunder rider en ·kvinnlig figur, med ett svärmiskt uttryck i blicken och de
bara armarne stilla hvilande på knäet.
Denna bild liknar intet verkligt, om ock såsom vid all fantasi dess ele-
ment ··äro hämtade från olika områden af verkligheten. Det är heller ingen
klar tanke, som man kan säga konstnären därmed »menat». Utan syftet med
hans målning har varit att väcka en viss känslostämning hos åskådaren, -
den underliga halft blida, halft hemska stämning, som ensamheten och tyst-
naden i skogen ingifva de flesta människor. När man åskådar denna Bäcklins
tafla, känner man ovillkorligt en sådan »skogskänsla» vibrera i sitt bröst.
Om dessa exempel verkligen äro karakteristiska för den lämpligaste be-
tydelsen af termerna symbol och allegori, då torde man kanske i korthet
kunna säga, att allegori är det framställningssätt, där man söker med en mer
eller mindre godtyckligt vald bild åskådliggöra en tanke, ett begrepp, symbol
däremot en liknande känslo-bild, ett försök att med yttre åskådning och fan-
tasi väcka endast en stämning.
Oni sålunda Ibsens senaste drama skulle vara en symbolisk dikt, då skulle
vi icke vänta att finna någon sådan där bestämd begreppsbetydelse i dess per-
soner och deras öden, som mången däri velat inlägga. Utan närmast skulle
man då taga karaktererna och händelserna ungefärligen på det sätt, som Edv.
Alkman gjort i en uppsats i denna tidskrift, - försöka låta dem, så långt de
det kunna, gälla för verkliga människor och reala tilldragelser. Så långt de·
det kunna, ty därjämte skulle då med dem vara förbundet ett symboliskt syfte,
- syftet att väcka en serie af alldeles egendomliga, i klara tankar outsägliga.
stämningar, hvilkas så väl kvalitet som intensitet beror kanske förnämligast på.
det underliga både i personer, ord och händelser i detta »det omöjligas» drama.
med dess »harpor i luften». Ibsen skulle i så fall åtminstone delvis själf velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
