Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Robinson: Om Karl af Geijerstams psykologiska studie: Leo Tolstoy - Författarens religionsfilosofiska insatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 K. AF GETJERSTAMS PSYK. STUDIE: LEO TOLSTOY.
Och jag återfinner, i fall jag läst rätt, samma frestelser till öfvergrepp,
ehuru ej på lika sätt framträdande, i de senaste tre böckerna.
För min del, det får jag villigt erkänna, kan jag ej uttänka ett klenare
grundadt anspråk på lydnad än »renlärighetens», vare sig det är teologers
eller fritänkares renlärighet.
Låt dem, huru många gånger som hälst, säga: här är sanning, hit bör
du hålla dig.
Man skall alltid kunna svara dem med det tusentals gånger förut anli-
tade svaret: där är sanning, ja, men icke all sanning, tvärtom, i jämförelse
.
med all sanning ett ganska ringa belopp sanning; hvarföre, om jag dömde
mig att uteslutande lyda din lära, det vore det samma som att stympa min
för ständigt sanningssökande afsedda andliga varelse.
Mer är obehöfligt att svara. Ty detta svar räcker till, gent emot hvarje
försök till intrång på individens tanke- och samvetsfrihet.
Hela denna sida af frågan kunna vi nu således lemna.
:Men det är en annan sida i samma afdelning af herr Karl af Geijer-
stams författarverksamhet, om hvilken jag, i fall ej mitt bref redan gått väl
mycket på bredden, vore frestad att bli mångordig, emedan där – som det
tyckes mig - förtjänstfulla kritiska bragder och verkliga felgrepp komma
hvarandra så nära, att en utredning, ett skiljande på dem, kunde vara till gagn.
Författaren nagelfar i sina senaste tre skrifter med psykologisk förfaren-
het och den stränga logikens skärpa aH antropomorfism, som fortfarande vid-
låder samtidens religiösa föreställningar.
Historien vittnar om liknande angrepp i nästan hvarje tid; religionsfiloso-
. fien uppvisar, att de småningom bidragit till rening af religionsbegreppen och
de religiösa känslorna. Man hade fordomdags lånat egenskaper för sin ideal-
bild af gudomen från sådana· mänskliga storheter (så råa hjältar, så summariska.
domare, så ännu föga kunniga vismän, siare och lärda rn. rn.), att en senare
mansålder omsider började finna sig ega, bland noga kända samtida, män som
voro denna tänkta gudom i ett eller flera hänseenden öfverlägsna. Gudomen.
hade ju därmed upphört att vara gudom. Det allra största flertalet människor
fasade dock för att slå sönder en sådan afgud, den vördade stamfäder uppsatt
och inför hvilken alla böner utgjutits, så långt man med någon fullt lefvande·
föreställning kunde tänka sig tillbaka. Hur lyckligt emellertid, att där fanns,
en eller annan som icke ryggade tillbaka! Afguden blef slutligen fälld.
Han kommer i alla li\{nande fall att förr eller senare bli det. Det är ett
oeftergifligt villkor för mänskliga tänke- och handlingssättets allmänna förädling.
Och att uppskjuta slopandet af ett gudsbegrepp, som ej längre når måttet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
