- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893 /
205

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Robinson: Om Karl af Geijerstams psykologiska studie: Leo Tolstoy - Författarens religionsfilosofiska insatser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

K. AF GEIJERSTAMS PSYK. STUDIE: LEO TOLSTOY. 205
flertalet människors högsta föreställningar, är -, måste vara det samma som att
fördröja sagda »allmänna förädling»; efter som medz,etet afguderz" ju omöjligen
kan främja en andlig utveckling.
Nå väl: dessa samtliga truismer fullt medgifna - och därmed ju rättig-
heten, ja plikten (för den som duger till det) att kriticera gängse religionsföre-
ställningar, att angripa i dem hvarje .antropomorfiskt rudiment, alla sådana
f. d. lemmar som ännu ej blifvit behörigen undanskaffade, änskönt de redan
faktiskt »tjänat ut», i det våra småningom växande idea1er sprängt dem - -.
Ja, medgifvet ännu mer (enär ju ingen kan i förväg med visshet känna,
om hvilka af alla våra antropomorfiska religionsföreställningar detta gäller och
om hvilka icke), medgifvet det riktiga i att kriticera dem alla!
Större yttrandefrihet kan icke kritiken begära.
Men jag vill blott tillägga: när den däraf tager sig anledning att spå
eller nämna som önskvärdt uppltörandet af all antropomorfism i mänsklighetens
religiösa föreställningar (något som herr Karl af Geijerstam tyckes mig göra,
särdeles i afhandlingDrna »Hypnotism och religion» och »Modern vidskepelse»);
då gör kritiken ej rätt, emedan ’den siar någonting omöjligt.
Allt mer och mer rensade, vidgade och förädlade skola mänsklighetens
religiösa rörelser, känslor och föreställningar varda; det ena förbrukade skalet
efter det andra skall afläggas. Men antropomorfiska som de tidigaste skola
äfven en gång de senaste komma att vara. Andra hafva ej rum i vår varelse.
Man invänder: vi hafva abstrakta föreställningar, som äro värdigare
attributer för gudomen, än de religionerna bruka. Om vi säga: Gud är hel-
heten, om vi säga: Gud är oändligheten o. s. v., så säga vi en sanning -
0. S. V., 0. S. V.
Ja, vi säga en sanning, och ingenting för oss sårande ligger i att utsäga
den, men vi kunna ej fylla den med för oss lefvande innehåll, den blir endast
formelt sann. Däraf blir ej religion.
Ja men, säger man åter, en sådan abstraktion hafva v1 till vår verkliga
uppbyggelse brukat i åtminstone ett och ett halft årtusende. Vi hafva sagt:
Gud är kärleken.
Ja, det hafva vi. Men denna abstraktion är icke endast en abstraktion.
Den har ett antropomorfiskt innehåll, den innebär en till högsta grad utvidgad
och renad men fullt mänsklig förnimmelse, och därför lefver den för och i
oss, därför kan den vara realt religiös för tusenden och ;i.ter tusenden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free