Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN.
sig neutraliteten erkänd såsom segerlön. Nu kunde den eJ erkännas från nå-
got håll.
H vad som mest grämde v. Qvanten var en viss likgiltighet, som han
ansåg, att Finland genom denna sin fredliga hållning lagt i dagen för sina, enligt
hans tanke, enda och naturliga bundsförvanter, sina >)västeuropeiska allierade>>.
»Ty i kampen mellan det asiatiska Europa och väst-Europa kan_intet land vara.
neutralt, minst Finland, hvars öde dagligen beror af denna kamps faser och
slutliga utgång.>> Och i enlighet med denna sin politiska öfvertygelse fortfor
v. Qvanten att vara verksam.
Han föreslog för sina landsmän i Finland, att man fortfarande såsom förut
skulle hålla utlandet, Sverige, Frankrike, England, i kännedom om, hvad som
tilldrog sig och hvad man önskade i Finland. Af en bland ledarne erhöll han
det svaret: ~ H vartil1 tjänar det nu, då vi hemma kunna skrifva hvad vi vilja.~>
Detta grämde von Qvanten bittert, ty han såg i denna uppfattning en
stor fara för landets framtid, så mycket mer som censuren fanns - och ännu
finnes! - kvar och hindrade mycket från att sägas. Och nu, i allra senaste
tid, då Finland ånyo kommit i ett kritiskt läge, brukar han säga, att >
)hade· ·
man eJ afbrutit de utländska korrespondenserna då) så hade icke Finland nu
stått nästan som en ny fråga i Europa; det hade varit mera kändt, och i denna
kännedom och ett därpå grundadt deltagande hade Finland redan från krisens.
början haft ett bättre stöd än nu, då Finland först genom nya korrespondenser*),
måste ånyo upparbeta sin ställning.»
Vidare påyrkade han, att man skulle uppehålla sambandet med det stora.
liberala partiet i Ryssland; men detta blef tvärt afbrutet, hvilket ytterligt har-
made Alex. Herzen och hans många i all hemlighet mäktiga anhängare i
Ryssland.
Naturligt är, att v. Qvanten i tanke och tal ofta återvänder till denna
tids tilldragelser så mycket mera som dessa för honom ej endast bildar ett
förflutet, utan ännu genom sina följder verka för hans land, hvars lycka ligger
honom lika innerligt om hjärtat som då, i hans mannaålders bästa dagar. Ofta
in i senaste tid kunde man höra honom framställa den frågan: >
)Skulle dessa
1863 års tilldra,gelser väl hafva varit gagnlösa för Finland’?>
> en fråga, den han
själf besvarar så: .»Långt ifrån. H varken 1854-56 eller 1863 uppnåddes alltr
som åsyftades; men det, som vanns, var dock ovärderligt; under Krimkriget
återväcktes Finlands politiska själfverksamhet, 1863 återeröfrade det sin konsti-
tutionella rätt, och den utveckling, ;,om egt rum i Finland sedan dess, är stor-
.r-} v. Qvanten afser här de nya brefven "finska förhållanden", hvilka börjat synas i
Sveriges press.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
