Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN. 2 43
artad på alla samhällsområden. Men utom denna positiva vinst har perioden
1863-1890 den indirekta stora betydelsen att under de pröfningar, som nu
drabbat och ännu kunna förestå Finland, komma att utgöra den ledstjärna, som
belyser Finlands väg mot framtiden. - Hela betydelsen af perioden 1854-
r863 visar sig tydligast, om man tänker sig dess frånvaro. H var skulle då
Finland nu ha stått? Måhända skulle, trots Fänrik Stål och Kalevala, frihe-
tens traditioner varit nästan utslocknade och ryska språket i färd med att ut-
tränga både finskan och svenskan! >>
· Utan tvifvel ligger det sanning häri, och, från denna synpunkt sedt, skall
man aldrig frånkänna »finska emigrationen» den stora betydelse, den egt, hvad
man än må tänka om klokheten eller oklokheten framför allt hos de svenske
män, som ifrade för 1polska frågan>).
Att Finland ej blef lösryckt från Ryssland 1863 var emellertid en bitter
missräkning för v. Qvanten. Ett uttryck härför är den dikt, han skref till kung
Carl, »I kungens bibliotek>>, en dikt, som mom en sällsynt formskön ram målar
den ädlaste fosterlandskänsla.
Han skildrar först, huru han sitter allena i kungens bibliotek, där de
>)bonade skåp af ek» stodo mörka kring väggarna - allena, fördjupad i läs-
ning af >~en saga från flydda tider, beskrifven på pergament>>, en saga om en
kung i höga Norden, som drog ut att frälsa sin syster, »den röfvade kungamön>>.
Skalden upptager här den bild, han 1854 framställde i >
,Suomitar>>
, om »mön j
Nordanland>>, till hvilken den ryske jätten fattat så vildt begär.
"Men nu mina tårar störta
P å kinderna plötsligt ner.
Så visst, så varmt mig tyckes
Det är ju en saga, ej mer!
Jag känner kungadottern,
Som sjunger runor i skog:
Det är den sköna Suomi,
Som trollet i öster tog.
Jag känner kungen, som nalkas:
Kung Carl den unge det är.
Med honom följa hans kämpar,
Den stolta svenska här - - "
Jag har en gång hört v. Qvanten berätta följande tilldragelse. Nära tio
år, efter det dikten »I kungens bibliotek» blifvit offentliggjord och aftryckt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
