Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism samt några dess orsaker och följder - II. Hvilka äro orsakerna till indifferentismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM.
vecklingen af kristendomens principer dock ej hunnit ens i protestantiska land.
Än mindre i de katolska. Vid den för några år sedan firade festen för Gior-
dano Bruno uttryckte påfvekyrkan_ sitt gillande af förföljelserna mot denne
vetenskapsman. Ännu i vår tid afsättas och bannlysas katolska präster, när
deras samvete tvingar dem förklara, att de ej kunna instämma i den fördöm-
melsedom, deras kyrka uttalar öfver alla dem, hvilka ej äro katoliker. Fram-
stående katolska · teologer i vårt århundrade påstå öppet, att religionsfrihet är
ett gudlöst och orimligt påfund. Det är blott ett je~mitiskt svek, när katoliker
.vid sitt proselytmak_
eri i protestantiska land förespegla sina lärjungar, att de ej
behöfva antaga katolska kyrkans alla lärosatser. Våld och svek i religionsmål
är denna kyrkas dödssynder.
Verkliga kristna måste strida mot katolicismen ej så mycket för dess
dogmer som för dess okristliga morals skull, hvilken tillåter och påbjuder våld
och svek till frän~jande af katolska kyrkans -sak. Af samma skäl, som man
bekämpar mormonismen, nämligen för dess omoraliska principers (polygamien)
skull, af samma skä) måste kristenheten också bekriga katolicismen, nämligen
på grund af dess omoraliska princip (våld och svek i religionsmål). I båda
fallen gäller det icke en religiös dogm utan en kränkning af kristen moral.
Religiös fördragsa1~1het är i vår tid mer naturlig och behöflig än någonsin
förr. De många skiftande meningarna kunna ej omintetgöras; den misskredi-
terade subjektivisme-n ej motas utan att hämma civilisationen; ty dessa före-
teelser äro frukter af boktryckeri och folkskolor och oskiljaktiga från bild-
nmgen. Ett folk, som har tid och förmåga att ·läsa sin bibel, och ·som eger
.vaket religiöst intresse, kan ej i längden omfatta en gemensam kyrkobekännelse,
åtminstone ej i dessa bekännelsers nuvarande trånga form. Under förra tider,
·då mängden saknade tillfälle att förvärfva egen religiös öfvertygelse, då reli-
gionen vanligen bestod i upprepande af en inlärd läxa, under sådana tider
kunde exklusiva nationalkyrkor upprätthållas. Då kunde t. ex. folket i Frank-
rike vara katolskt, i England reformert o. s. v. - Men hur många våldsgär-
ning?,r och kättarebål hafva ej äfven under denna tid behöfts för att upprätt-
hålla en sådan bekännelsens enhet! Sedan religionen blifvit en mer personlig
angelägenhet, är detta omöjligt. Den mänskliga individualiteten är alltför rik
och olikartad för dylikt uniformerande. Så snart ett personligt religiöst lif
vaknat inom en fri nation, skall i följd af olika anlag den ena vara mer be-
nägen för paulinsk, en annan för johanneisk uppfattning af kristendomen. Den
ene med misstro till folkbildning och med benägenhet för auktoritetstro skall
luta till katolicism, den andre med större andlig själfständighet till någon af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
