Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism samt några dess orsaker och följder - II. Hvilka äro orsakerna till indifferentismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM. 2 63
- - - - - - - - – – - –
så snart dessa brott varit föranledda af religiösa motiv. Dessa skefva domslut
förkunnas äfven inom protestantiska kyrkor och menigheter. Man får höra
JJrinciper, som leda till religionsförföljelse, öppet och utan motsägelse från de
kristnas sida uttalas, och man ser entusiastiska kristna, som lefva för att sprida
·sin tro och lindra mänsklig nöd, förbytas vid beröringen med otrogna till
dömmande, hatfulla och orättvisa personer, som påkalla den världsliga mak-
tens bistånd mot sina vedersakare. Så länge detta förhållande fortfar, skall
·det alstra hat, fruktan eller likgiltighet i kretsar, främmande för religiöst lif.
Man har hittills ej nog beaktat, hvilket förhärdande inflytande religions-
fanatismen utöfvar på individens karakter, hvilken osympatisk kyla och bitterhet
den alstrar. Det är nu ej fråga om den oundvikliga söndring, som måste
uppstå mellan religiösa indifferenter och entusiaster utan om den, som intole-
ransen föder mellan s. k. kristna~ och som förorsakas af olika uppfattning af
vissa dogmer. Det är som hade den religiösa hänförelsen Släckt kärleken och
alstrat dess motsats; · ett straff för felsteget ,att låta lärosatserna gälla mer än
kristendomslifvet. Viktor Rydberg har i » Vapensmeden » med snillets skärpa
tecknat en sådan kall, hård fanatiker, den ultra ortodoxe lutheranen Mäster
Lars; och med psykologisk konsekvens låter han honom af sitt auktoritetskraf
återföras till katolicismen. Man har, men utan grund, påstått teckningen vara
öfverdrifven. Historien kan dock omtala många, ja tallösa drag af än värre
grymhet. Och t. o. rn. i ·vår tid och vårt land fällas af framstående män
yttranden af ofördragsamhet, om hvilkas sanning man tviflat tills den blifvit
ovedersägligen styrkt. De som varit i tillfälle att iakttaga tillståndet på orter,
hvarest den andliga rörelsen varit smittad af själfgodt bekännelsenit, hafva mer
än en gång fått bevittna både inom stats- och frikyrkor kärlekslösa utfall af
en missledd religiositet.
Utan tvifvel skola många tycka att den religiösa ofördragsamheten här
blifvit allt för strängt bedömd. Man skall invända, att de, som i förra tider
begagnat våldsmedel i religionsmål ej böra så skarpt klandras, emedan deras
samtids rättsbegrepp ej blott gillade utan kräfde ett sådant tillvägagående. In-
vändningen är i viss mening fullt riktig. Liksom det vore orättvist att dömma
de judiska patriarkernas polygami från vår tids sedligare synpunkt, så vore det
ock ohistoriskt, orättvist och oförnuftigt att bedömma medeltidens inkvisition
från nutidens humanare ståndpunkt. Men liksom vi numera förbjuda och be-
straffa månggiftet såsom ett brott, sammalunda böra vi ock nu stämpla våld
och svek i religionsmål såsom en kränkning af Kristi lära. Liksom allt försvar
för månggifte nu fördömmes som osedligt, så böra ock alla teorier, som tillåta
eller uppmuntra religionsförföljelse, stämplas som okristliga. Så långt har ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
