Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism samt några dess orsaker och följder - II. Hvilka äro orsakerna till indifferentismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM. 269
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
rapport »sektväsendet för det tilltagande föraktet för religionen». Vi präster,
fortsätter han, få erfara de: bittra följderna. I andra .icke klerikala ämbetsbe-
rättelser förekomma stundom alldeles motsatta yttranden,- i hvilka uttalas varmt
erkännande af att det religiösa och sedliga tillståndet förbättrats, sedan på or-
ten den eller den frikyrkliga rörelsen uppstått.
Genom frälsningsarmeens härbergen och slumstationer utsträckes den
kristliga omvårdnaden till djup af förhärdelse och förfall, dit kyrkans religiösa
arbete och välgörenhet sällan når. Dessa Kristi sändebud, som uppsöka de
förtappade, borde af kyrkan omhuldas och stödas, icke klandras och missfir-
mas. Kyrkan bör uppmärksamma guldet, ej blott slag~et, som medföljer en
sådan stor rörelse, som den general Booth uppväckt.
I sammanl1ang med denna avaghet mot nästan all religiös verksamhet,
hvilken ej direkt utgår från svenska statskyrkan, visas ofta en nästan lika obe-
tingad dyrkan för den svenska kyrkans bekännelseskrifter, äfven de senast
antagna, minst väsentliga och mest detaljerade, d. v. s. Concordieboken.
Det blefve för vidlyftigt att här anföra · de lågande försvarstal för dessa
dogmatiska urkunder, som blifvit hållna vid några prästmöten med anledning
af riksdagens beslut om ändring af kyrkolagen till öfverensstämmelse med re-
geringsformens bestämmelser om den rena evangeliska läran. Blott ett af
dessa uppträden må anföras. Vid ett prästmöte framstäIIde biskopen frågan,
om prästerskapet ville uttala »sin innerliga önskan att genom kyrkomötets veto
få förslagets genomförande förhindradt?» Ett enstämmigt »ja!» dånade genom
salen. Biskopen fortsatte: »lägge vår kyrkas Gud sin välsignelse till det be-
slut vi fattat, Amen!» Omedelbart uppstämdes psalmen: »Vår Gud är oss en
väldig borg!» H varje öga fuktades – - ·-. Hur främmande är ej denna
entusiasm för nutidens bildade allmänhet, som gemenligen tagit alltför litet reda
på innehållet af dessa dogmer! - och huru litet kan den sympatisera med de
präster, som göra dylika teologiska teorier till en så väsentlig sak för vår
kyrka!
H vad denna allmänhet däremot alltför ofta får bevittna är, att präster-
skapet till stor del står främmande eller likgiltigt för, ibland t. o. m. fiendtligt
mot flera af de ideströmningar och sträfvanden, som söka förverkliga kristen-
domslifvet, och som gifva vår tid dess bästa prägel.- Så t. ex. har vid präst-
mötet i Vesterås 1892 prästerskapet varnats från att »ansluta sig till de mo-
derna nykterhetsföreningarna». Då goodtemplarnes nya ordenshus i Vesterås
invigdes, bjödos landshöfding, biskop och magistrat att öfvervara festen. Alla
mottogo bjudningen utom biskopen, som ej ville med sin närvaro gifva ett
erkännande åt goodtemplarnes företag, emedan han betraktade »absolutismen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
