Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. V–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN.
Med brinnande intresse följde von Qvan~en sakernas utveckling; ehuru
en bland skandinavismens förkämpar bevarade han dock sin egen själfständiga
ställning i denna sak, hvilket framgår af följande ord:*) »Jag hade tidigt
omfattat den politiska skandinavismen i form af ett konstitutionellt statsförbund
på rationel grundval. Hoppet om återupprättandet och tryggandet af Finlands
frihet genom dess federation med Sverige samt i sinom tid det öfriga Skandi-
navien ledde mig därtill. En jämförelse mellan I 864 års förslag till förbunds-
traktat, i hvars upprättande jag tagit del, och mitt förslag från 1855 **) visar
snart frändskapen dem emellan. Ja, jag vill icke förneka, att tanken på Fin-
lands ställning utgjorde ett af rnotiven för mitt handlingssätt äfven år 1864.» –
Med anledning af »polska expeditionens» äfventyr i Köpenhamn, Malmö
och vid Klintehamn hade V. Qvanten 1863 brefväxlat med sin vän, den danske
skandinaven dr. Carl Rosenberg, hvars bekantskap han gjort kort .förut under
skandinaviska st~dentmötet i Köpenhamn 1862. Så ·småningom, när danska
frågan blef allt mera hotande, kommo Rosenbergs bref tätare, uppfyllda af
farhågor och förhoppningar för hans eget land jämte antydningar om ett sätt
att förverkliga den länge drömda enheten mellan Nordens länder; v. Qvanten
· kunde till slut ej undgå att märka, det innehållet tycktes vara ämnadt någon
annan än honom, nämligen konungen, och att ej Rosenberg ensam, utan ett
helt parti måste stå bakom det samma.
Han försattes härigenom i lifligt bryderi och tvekade till en början, om
han skulle genast meddela kungen brefvens innehåll eller först undersöka »deras
grund och bärvidd och sedan efter samvete handla enligt omständigheterna»o
Han beslöt sig för det senare och anhöll hos kungen att få fara till Köpen-
hamn »för att studera de skandinaviska förhållandena och partierna därstädes».
Kung Carl önskade, som väl bekant, ifrigt att komma Danmark till hjälp,
och hans ärliga sinne led djupt af den enligt hans mening förnedrande »åter-
gångspolitik>), De Geer och Gripenstedt (jämför den förres »Minnen»!) satt i
gång med representationsfrågan såsom täckande sköld. Ty när De Geer förehöll
kungen, att denne ej kunde finna 1 o nya statsråd, villiga att åtaga sig ansvaret
för hans politik, visste han säkerligen, att fullt statsrådsmässiga personer funnos,
hvilka nog ville åtaga sig kungens skandinaviska politik, men ej på samma
gång De Geers reformpolitik, den de dock ej heller vågade motsätta sig.
Kungens hållning i danska frågan var hela tiden öppen och klar, och
han var, som sagdt, för ärlig att utan yttersta nödtvång - då hans ministrar nästan
"’) "Konung Carl XV:s unionsförslag", af Emil v. Qvanten, Dagens Krönika, 1889.
""") Förslag till förbundstraktat mellan Sverige och Finland. Se "Fennomani och Skan-
dinavism".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
