Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. V–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN. 28r
tvungo honom att välja mellan abdikation eller att följa deras politik*) -
kunna vara med om ett politiskt »återtåg», enär han hela tiden ansåg, hvad
äfven De Geer erkänt, att Sverige, noga sedt, var förbundet att hjälpa.
Han var vid denna tid orolig och nedstämd. och biföll genast med glädje v.
Qvantens begäran, enär han önskade höra »så mycket färskt nytt som möjligt
från Köpenhamn». Han hade då alls ingen aning om verkliga orsaken ti11
von Qvantens resa eller om den plan, som höll på att uppgöras af ifriga.
danska skandinaver. Han lämnade v. Qvanten ett introduktionsbref till förre
konseljpresidenten Hall, åtminstone skenbart en vän till de skandinaviska
planerna och den s. k. »eiderpolitiken»; detta bref gällde alls ej unionsför-
slaget, hvarom kungen, som sagdt, då intet visste; det innehöll en uppma-
ning till Hall att åstadkomma ett af danska ~iksdagen utfärdadt upprop til]
Sverige.
I sammanhang härmed bör nämnas, att danska nationalliberale kort förut
hade sändt en »förtroendeman» till kung Carl för att så bevekande som möj-
ligt lägga honom på hjärtat Danmarks behof af hjälp.
Vid v. Qvantens ankomst till Köpenhamn emottogs han genast i de
skandinaviska kretsarna och invigdes i dessas planer. Det var nu och här
af danske män, biträdda af v. Qvanten, det förslag uppgjordes, »fattades i
pennan», som v. Qvanten uttrycker sig, hvilket sedan blifvit kalladt »Cad
XV:s unionsförslag>>; bland kung Carls efterlämnade politiska papper torde
sannolikt ännu det bref finnas kvar, hvari v. Qvanten först underrättade ho-
nom om unionsplanerna såsom varande uttryck för en samfälld önskan hos
ett stort och spridt danskt parti, hvilket bland sina medlemmar äfven räknade
mycket högt uppsatta och inflytelserika statsmän.
Då v. Qvanten till kungen öfverbragte det i Köpenhamn gjorda för-
slaget, af honom själf sammanfattadt på svenska och som bekant afseende att
förlika de skandinaviska dynastiernas intressen i unionssaken och därigenom
underlätta folkens förening, begagnade han sig, s0~11 han säger, »af den hvarje
svensk medborgare gifna rättigheten att vända sig till konungen i önsknings-
mål». - Kungen underrättade genast danska regeringen om förslaget, ty han
ville icke, såsom han skref till danske kungen, genom sin tystnad »låta planen
ligga i det dolda, kanske där jäsa och endast göra olyckor». Det var dock
ej på officiel väg han meddelade sig med danska regeringen, ty han ville ej
upptaga förslaget till närmare behandling, förr ån initiativet därtill tagits af
denna. Därför lät han v. Qvanten återvända till Köpenhamn med det för-
*) Jämför De Geers "Minnen" del. I sid. 250 samt den i Hist. Tidskr. 1892 införda,
af J. A. Gripenstedt nedskrifna relationen om konferensen på Ulriksdal sept. I 863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
