Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. V–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN.
okt. 1881 försöken att ställa dessa vid sidan af »Fänrik Stål»; han påpekar en
mängd yttre likheter mellan Snoilskys svenska och Runebergs finska bilder,
men ock de väsentliga olikheter, hvilka enligt hans tanke gifva Snoilskys
dikter en viss ytlighet i jämförelse med djupet och innerligheten i Runebergs ;
de förra äro, säger han, »mera situations- än karaktärsmålningar», då däremot
Runeberg »brukar i sägnerna låta plötsligt en bred, stark ljusflod genomtindra
nyss hopade massor af dunkel, hvilket åstadkommer en öfverraskande skön
verkan - -», och detta ljus »frambryter från verkliga karaktärer»; på dylika
anser han Snoilskys diktning lida brist. Utvecklingen af denna v. Qvantens
synpunkt är både fin och intressant samt ingalunda ensidig. Ty han har
starka ord för all den skönhet, som genomströmmar Snoilskys skaldskap, hans
spänstiga språk, eleganta vers, aristokratiska hållning, djupa sanna känsla o. s. v.
På samma sätt när ·Bååths »Marit Vallkulla» utkom; i den anmälan v.
Qvanten äfven i N. D. A. skrifvit om detta diktverk, visar han - folkvisor-
nas geniale omdiktare - sig fullt förstå och erkänna den vemodiga tonen i
dikten, dess lyriskt-episka lugn och dess enkla motiv, som »ställer henne vid
sidan af de gamla folksångerna », på samma gång han påpekade de brister,
han tyckt sig upptäcka hos densamma. Hos Emil von Qvanten har aldrig
ens tillstymmelse till något slags oädel »jalousie de metier» framskymtat, där-
till är han för högsint, ärlig och sann samt för stor älskare af allt skönt, hvar
det uppenbarar sig.
Han är säkerligen en af vårt lands flitigaste och mest mångsidiga
publicister. Han har alltid betraktat sin uppgift i detta stycke såsom ansvarsfull
och har äfvenledes alltid satt tryckfrihetens och pressens betydelse mycket
högt. Detta har han ofta uttalat, t. ex. i företalet till »Finska Förhållanden»,
i inledningsuppsatsen till publicistklubbens kalender »Fria Ord» : »Huru vår
bok fick sig titel», i mången . dikt, uppläst vid klubbens årsfester. Så heter
det exempelvis i dikten »Tor» (i publicistklubben 1878):
"Där finnes också en i gudaringen,
Om hvilken sägnerna och sången tälja,
Att han är glad och modig såsom ingen,
1 En makt, som grubbel, missmod aldrig kvälja.
Kring midjan bär han styrkan spänd som bälte,
Och blixten i sin hand, den unge bålde hjälte.
Och hotar våldet eller listen smyger
Bland folket, orätt sak tycks vara vunnen:
Med ens ett styrkans ord kring landet flyger,
Och tvekan är förbi och faran svunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
