Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. V–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN.
främsta scen», samt hade i Nya Dagligt Allehanda en polemik härom med
C. ·wallmark. Vidare redogjorde han, likaledes i Post- och Inrikes Tidning,
för Boströms filosofi, hvilket framkallade ett genmäle af docenten Kr. Claesson *),
hvari denne dock villigt erkänner, att von Qvantens framställning vittnar om
»stor samvetsgrannhet och filosofisk beläsenhet» o. s. v. I von Bergens tid-
skrift >>Framtiden» skref han åtskilliga artiklar, bl. a. ,>Konung Erik XIV:s
dödssätt», denna senare hållen i en något hetsig ton och riktad emot Forssell,
hvilken han ansåg hafva öfvermodigt uppträdt emot Ahlqvists bekanta skrift i detta
ämne; i samma tidskrift skref han vidare två artiklar om Beskow, i hvilka han
tillbakavisade dennes, Fryxells och Malmströms orättvisa framställning af ny-
romantiken i Sverige såsom endast en sjuklig utväxt; detta inbragte honom ett
skarpt svar af C. F. Bergstedt, utgifvaren af Nlalmströms föreläsningar. Han
- v. Qvanten - försvarade Geijer mot Fryxell och förnekade mot Beskow
Leopolds sanna skaldskap. I Finsk Tidskrift har han varit en ganska flitig
medarbetare; bland andra uppsatser har han här (1883) en längre sådan om
Bugges uppslag angående de nordiska myterna. Här låter han sin satiriska
kvickhet spela på ett ganska bitande sätt. En annan liten, mera godmodig
släng får Bugge i den för öfrigt äkta qvantenska skildringen »Äfventyr i Salz-
burglandet», Polstjernan 1887, en »prosadikt» af samma art som de förut om-
nämnda. - Det vore, i förbigående sagdt, helt visst kärt för vännerna af
svensk diktning, om de många v. Qvantens nu 1 tidskrifter, tidningar och ka-
lendrar strödda poem på både vers och prosa blefve tillgängliga såsom ett
»nytt band» af hans samlade dikter.
Såsom kritiker intager v. Qvanten ett högt rum, ej endast på grund af
sm lärdom och mångsidiga begåfning, utan kanske framför allt genom det
sätt, hvarpå han fattar sin uppgift. Han nöjer sig ej med att lämna någon
registermässig godtköpsredogöre1se öfver innehållet, men han söker intränga i
diktens innersta väsen. Han kan vara skarp, ja bitande hvass och het, när
han stöter på öfversitteri och öfvermod, men han är alltid ärlig, alltid samvets-
grann, dömer ej från partiståndpunkt, ej heller efter de åsikter, han själf kan
hysa i en eller annan af vederbörande skald och författare berörd fråga; han låter
tvärtom dennes egen komma till sin rätt och söker göra sin publik förtrogen
med densamma, sådan den uttalas i det verk, som han . har under behandling;
framför allt söker han aldrig förblinda sina läsares omdömen meds. k. »falska citat».
Af ett visst intresse är det att se, huru han går till verket vid bedöman-
det af andra svenska skalders diktverk. Så när Snoilskys »Dikter» utkommo
1881, innehållande »Svenska bilder», tillbakavisade han i N. D. A. af den 7
"’) Se Skrifter af Kr. Claesson, senare bandet, sid 207-234.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
