- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893 /
294

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. V–VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

–- - ––- ..~
-.r , - ,.-r-. - ,,,,. ~
EMIL VON QVANTEN.
Under den tid frågan att omarbeta tryckfrihetsförordningen var före, del-
tog han med stor ifver i klubbens diskussioner om en ny tryckfrihetslag och
bidrog ej litet till att i hvarje särskild punkt få ett förslag till tryckfrihetsförord-
ning framställdt, som följriktigt motsvarade yttrandefrihetens principer. Något
som i v. Qvantens ögon är ytterst förnedrande för pressens män, är det s. k.
»ansvarighetssystemet», och han lyckades också slutligen få det bortvoteradt
ur nämnda grundlagsförslag. Han ansåg, att om publicisterna erhölle tryckfri-
hetslagen just sådan de önskade den, vore detta system hvarken riktigt eller behöf-
ligt. Ty att, om en publicist dömdes för brott mot en lag, hvars rättvisa han
själf på förhand erkänt, han likväl skall få förbehålla sig rättigheten att krypa
bakom en till brottet faktiskt oskyldig, men till en dylik förfalskning villig
»ansvaring», kunde ej anses öfverensstämmande hvarken med sundt förnuft eller
pressens anseende som samhällsöfvervakande organ.
Denna v. Qvantens seger väckte dock hos många klubbledamöter skarpt
missnöje, hvilket öppet visades honom, och en polemik utspann sig i N. D. A.,
hvari v. Qvanten nästan beskylldes för ett attentat mot tryckfriheten! ! - Na-
turligtvis tillbavisades detta af honom med rättvis förtrytelse.
Dessa trakasserier fingo emellertid ett visst inflytande på hans lifsöde;
han trifdes ej längre i klubben samt tyckte sig vara allena och misskänd, hvil-
ket allt ganska väsentligt bidrog till hans beslut att lämna Sverige.
* *

*


Själf en konstnär i anlag och begåfning, har Emil von Qvanten alltid
varit en ifrig beundrare af allt skönt och ädelt, i hva_d form det än må uppen-
bara sig.
Under sm första tid i Stockholm umgicks han mycket med konstnärer,
målare, bildhuggare och arkitekter, hvilka hade bildat en sällskapsförening,
som var föregångare till Blanches Gröna Stugan, hvilken åter var föregångare
till den stora Idun »och hennes dotter». - Hans synnerlige vän var bild-
huggaren Carl Sjöstrand, en kraftig, ärlig, rättfram själ. Hänförd, som v.
Qvante-n var af de finska mytiska figurerna, satte han »Kalevala» i Sjöstrands
hand, ty här, tänkte v. Qvanten, var ju något »nytt att göra, nya idealer att
införa i konstvärlden». Hans vän blef snart intagen af den finska diktens
sköna motiv och gjorde såsom ett första .försök en grupp: »Väinämöinen spe-
lande Kantele, under det att Vellamo, vågornas gudinna, lyssnar vid hans föt-
ter.» - Denna grupp skänkte konstnären åt v. Qvanten.
Af en händelse kom den finske mrecenaten och konstälskaren Cygmeus
till Stockholm. v. Qvanten gjorde honom uppmärksam på Sjöstrands ofvan-
..-....-..__. ·····-· ~–-· ~....-...,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free