- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893 /
301

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Hans Larsson: Henrik Ibsens »Peer Gynt»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENRIK IBSENS »PEER GYNT». 3or
samla upp åt oss <le minnestrådar, som glidit oss ur handen, binda samman
det myckna, som endast var ett virrvarr, så att vi gripa det i ett, ersätta oss
hvad ögat icke fö,rmår och låta oss öfverblicka större vidder af verkligheten
än som ligga inom ett ögas synkrets. Den fantasi, som rör sig i detta per-
spektiviska fågellif, är det som skapar diktningen. Och den flyr icke undan
verkligheten. Den är endast en större kraft att genomtränga verkligheten; och
ett större mod. Ty modet att se rakt in äfven i det, som är oss tungt att
tänka på och framför hvilket vi helst böja åt sidan för att låta glömskan små-
ningom fälla sig däröfver, det är en af förutsättningarne för ett kraftigt fan-
tasilif i denna mening. Men hos Peer Gynt begagnas fantasiens flykt ej till
att samla lifvets minnen så mycket bättre inför sin blick, utan tvärtom till att
sväfva bort ifrån dessa och »skyde tankarne fra sig».
Han handlar icke, reagerar icke, öfvervinner inga hinder, endast dröm-
mer dem borta. Han kan tänka sig det, att han skall handla, på sätt och
vis vilja det, men göra det verkligen, det kan han icke. Men just sådana
personer handla understundom öfverdådigt djärft. De taga språng öfver en
afgrund, som en sund, modig natur skulle bäfva tillbaka för. De göra det i
blinde. Fantasien hindrar dem från att se hvad det gäller. Så kastar sig
den <lådlöse Peer Gynt in i en vanvettig handling, till sin mors och allas häp-
nad - han »som - blott i munnen var stark». Det är så han röfvar bruden
på H~gstad gård och, med hennes samtycke, ilar med henne till skogs.
Från denna handling utspinna sig dramats händelser.
Peer Gynt har icke hyst någon böjelse för Ingrid på H~gstad. Han
har handlat i en stund af öfverretning, under inflytande af ruset, af bröllops-
gästernas stickord och af bitterhet och sorg öfver att Solveig icke vågar dansa
med honom. Han skjuter åter Ingrid ifrån sig och ströfvar ensam omkring
uppe bland fjällen, medan folket är efter honom på stigarne.
Han är i ett upprördt tillstånd, tumlar sig i inbillningar, urar omkring
till sist i yrsel, sjunker till marken och blir liggande i feberdrömmar. Det är
deras skuggvärld vi nu föras in 1.
* *

*


Drömrnarne kunna hafva sin egendomliga betydelse. Det är dagens bil-
der, som föresväfva oss, men äfven när dessa äro sig som mest lika, hvilar
öfver drömmens värld en spöklik dager, som gör, att det klara lifvet alltid är
så godt att vakna upp till. Och ändå, så fantastisk drömmen är, kan den
hafva en sanning, som det verkliga lifvet icke eger för oss. I dess händelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free