Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Hans Larsson: Henrik Ibsens »Peer Gynt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 HENRIK IBSENS »PEER GYNT)>.
är det något v1 se djupare än i verklighetens. Vi få liksom en smak af det
som är på bottnen i någons väsen, det innersta i våra förhållanden slår emot
oss som en fläkt med kvalm eller med doft och friskhet. Vi urskilja långt
inne i själens dunkel ett spel af tankar, af skumma s~epnader, som vi icke
skönja vid dagsljus bland verklighetens klara tankebilder. - I de följande
scenerna känna vi igen konturerna af de händelser, Peer Gynt nyss ge-
nomgått.
Peer Gynt möter i skogen Dovrekungens dotter. Hon är icke vän och
skär, men han gör henne sin kur och följer prinsessan till hennes faders slott
samt friar och får kungens samtycke och löfte om halfva riket. Han skall
nu nationaliseras i trollens värld. Det är honom väl i vissa stycken emot,
men han är icke omedgörlig. Han antager Dovrefolkets skick och afsäger
sig människornas valspråk : »var dig själf», samt anlägger i stället trollens:
»var dig själf – nog!» Han går in på att de binda på honom en svans att
bära och mera sådant. Men ännu har han en människas syn på tingen; trol-
lens och brudens dans synes honom som något outsägligt styggt. Denna rest
af människonatur måste utrotas. Dovrekungen vill göra ett snitt i hans öga,
och sedan skall allt synas honom vänt och rent. Och han må betänka, att
ögat är källan till bittra tårar. Peer Gynt tvekar. Han vill veta, när han
så får sin människosyn igen. Det får han aldrig, blir svaret. Men då vill
han icke.
"For en brud og et velsköttet rige på köbet
kan jeg finde mig i, at någet går i stöbet.
Men alting i verden er der måde på.
Balen har jeg taget, det er ganske sandt;
men jeg kan vel få löst, hvad et hovtrold bandt;
brogen har jeg kastet; den var gammcl og lapped;
men jeg kan vel igen få den på mig knapped.
Og sagtens kan jeg også få losset båden
for denne dovriske levernåden.
Jeg skal gerne S\·rerge på en ko er en mö;
en ed kan en altid jo rede i sig;
men det, at vide, at en aldrig kan fri sig,
at en icke som et skickeligt menneske kan dö,
at gå som et bergtrold alle sine dage, -
dette her, at en aldrig kan trrede tilbage,
som <ler står i bogen, det lcegger du vind på,
men det er någet, som jeg aldrig går ind på."
Peer Gynt flyr ur Dovrekungens hall, undan de väsnande och bitande små-
trollen, låter fara prinsessan och riket - H~gstadflickan och hennes gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
