Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9–10
- Hans Larsson: Henrik Ibsens »Peer Gynt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK IBSE~S »PEER GYNT».
vara sig själf, det är att väcka allt som är dödt i ens hjärta, att smälta a11t
som är fruset, att låta allt godt och varmt slå ut, det är att lösa kär]eken i
sitt väsen, det är att komma allt det nära, som vi älska. De två buden äro
endast ett, och hvart och ett af dem har det andra i sig, men att taga ett-
dera, så att vi icke i det få det andra med, det är att taga skada till själen.
- Peer Gynt har ännu ett afsked att taga, innan han drager bort; det är
från sin döende moder. Sedan går hans färd öfver hafvet; bort eller - hem ?
* *
*
Feer Gynt blir länge borta. När v1 nästa gång se honom igen, är han
redan en medelålders man, och många års glömska har lagt sig öfver hans
ungdoms händelser. Han har varit i Amerika och tagit sig godt fram, är en
rik man, som på eget fartyg gör sin färd kring länderna. Vi finna honom
sittande i land någonstädes på Marockos kust, i en liten krets af vänner,
exemplar af de olika nationerna, hvilka tända rökelse för hans guldkalf och
för hvilka han vid champagnen utvecklar sin filosofi. Det är något af de år,
under hvilka Grekland kämpade sin frihetsstrid mot Turkiet. Feer Gynt be-
drages emellertid af sina vänner; de lägga beslag på hans fartyg och hans
skatter, och han lemnas ensam och utblottad i öknen samt kastas in i en rad
af fantastiskt skiftande händelser.
Vi se det genast, att han icke har med sig det, som stod för honom,
när han drog bort och som han gick att hemta. Han har gått, som Böjgen
bjöd honom, >>udenorn», och det har ej blifvit hans lott att vinna den lycka,
som ligger i att blifva sig själf, att lefva fullt. Han har dock under denna
tid icke lefvat som en drömmare. Han har arbetat och satt in all sin energi
i lifvet; har sträfvat att b]ifva en oberoende man, att kunna gå sina egna vä-
gar, vara sig själf, sir Peter Gynt. Och han har lyckats däri på sätt och vis.
Det finnes de, som städse vakta på sin själfständighet, som lära sig att döma
själfve och handla själfve, som i ingenting bestämmas af andre, utan äro de,
som taga ledningen och herska öfver andra, och likväl kommer där aldrig
fram i deras arbete eller verksamhet någonting af det särskilda väsen, den
individualitet, som hvar och en är född med, och som det är hvars och ens
högsta uppgift att få fram, i stort eller i smått, i en världsgärning eller i de
små handlingarne i en liten vrå, eller endast i sitt eget inre, i det väsen, som
någon gång röjer sig i ett tonfa11 eller i en blick. Personligheten blifver lig-
gande långt nere på djupet som ett frö, hvilket aldrig får skjuta skott. Det
har gått så med Feer Gynt. Han har icke varit sig själf, endast sig själf nog.
Han har haft energi nog till att taga itu med det yttre lifvet och göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0317.html
