Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Hans Larsson: Henrik Ibsens »Peer Gynt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK IBSENS »PEER GYNT».
ter han denne, knappstöparen, som går omkring med stöpskeden i hand och
skall ta vård om själarne igen och smälta dem ihop, så att de kunna göras
om till andra knappar, så som Peer Gynt var med och såg sin fader göra,
när han var liten; icke alla själarne ändå, icke de som behållit sin prägel så-
dan Gud gaf dem, de som varit sig- själfve, ty de skola bestå och komma till
salighet, icke heller de onda, som varit sig själfve äfven de på sitt vis, som
bevarat sin bild, fastän de gjort den, som fotograferna säga, negativ, så att
allt det är svart som skulle vara ljust, ty de skola lefva och rensas i pinan;
men alla de andre, sdm varit midt emellan, som icke på något sätt satt sitt
Jag in i lifvet, som gräft sitt pund neder och gått fram i sömnen, de som låtit
sm bild utplånas och aldrig varit sig själfve - de skola i stöpskeden och
smältas om och gå i den stora massan. Och till dem hör Peer Gynt, ty han
har icke varit sig själf. Men det tror han sig hafva varit och därför söker
han skaffa vittne, efter det just varit hvad han lagt sig vinn om; men mgen
finner han, som kan vittna för honom. Dovregubben, som ock är ute på sti-
garne, säger honom, att han gått med dovrefolkets valspråk genom lifvet:
at vcere sig selv - nok ! Och nu får Peer Gynt ett besked om, hvad
det vill säga att vara sig själf:
"At vrere sig selv er sig selv at döde.
Dog, på dig er sagtens den forklaring spil<lt;
og derfor, lad det kalles: overalt at möde
med Mesters mening til udhrengsskilt."
- "Men den som nu aldrig at vide fik,
hvad Mester har ment med ham ?’’
- "Det skal han ane."
Peer Gynt afstår från att ha varit sig själf, så som Gud menat med ho-
nom. Men han vill då räknas bland dem som skola i pinan. Hellre det än
att förgås och försvinna. Han vill visa, att han varit en syndare. lVIen icke
heller det kan han, han finner icke syndaregistret; det behöfves allvar till en
synd. Det är mgen annan utsikt för honom än den att smältas om med Pål
och Per och gå i massan. - Efter hand faller där ro öfver honom; hans
öga skådar 1 stillhet framför sig, in i ett omätligt djup, in i sitt lifs armod
och tomhet:
"Så urigelig fattig kan en sjrel da gå
tilbage til intet i det tågede grå.
Du dejlige jord, vrer icke vred,
at jeg tramper dit grres til ingen nytte.
Du dejlige sol, du har slöset med
dine lysende strenk i en folketom hytte."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
