Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - E. N. Söderberg: Vid jubelfesten 1893. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 TILL JUBELFESTEN I 893.
Upsala möte kom att seger gifva
åt hvad de ädlaste i tiden tänkt,
att Sverges folk ett testamente skrifva,
som hölle andens frihet oförkränkt.
Den kraft, hvarmed det enade vår kyrka,
i fäjder pröfvades och växte ut
till den af ädel trosglöd burna styrka,
som Europas skyddsvärn blef till slut.
Väl egde kanske mötets fäder föga
af bildade naturers känslighet,
som har för gamla formers värde öga
och allt hvad godt de skänkt att rädda vet~
men i dess högre mått de voro rika
på viljans härdade och fasta stål,
som aldrig medla kan och aldrig vika,
när kampen gäller höga ändamål.
Den Helga Skrift, som Luthers kyrka ryckte
ur klostercellens ängsligt skumma natt,
blef nu till värn för andligen betryckte
i allas händer utan tvekan satt.
Dess ord förklarades för alla tider
ett rättesnöre vara för vår tro,
en domare i alla meningsstrider,
som ur bekännelsernas mångfald gro.
Den svenska forskningens bestånd var tryggadt,
vårt lärosäte, lyckt i många år,
stod upp, af folkets kärlek öfverskyggadt,
att se sin andra, löftesrika vår.
Och sextonhundratalets gryningsdager,
som eljest såg blott strid och brott och nöd,
bestrålade ändock de·
n första lager,
vår Alma Mater sina söner bjöd.
Men när vi nu på andens fria banor
till strids för sanningen och ljuset gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
