Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Harald Hjärne: Universitet såsom samfundsmakt. Tal i Upsala universitets aula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL VID SOMMARKURSERNAS AFSLUTNING I UPSALA. 345
som v1 trott oss kunna behandla utan vidlyftig lärdomsapparat, ehuru för öfrigt
med iakttagande af sådana framställningsmetoder, som vi eljes pläga använda.
Vi hafva tillika sökt upprätthålla en af det akademiska studiets viktigaste grund-
satser, nämligen ämnenas valfrihet, i det att kursernas anordningsp1an inne-
burit en fullt afsiktlig uppfordran till åhörarne att göra ett lämpligt urval efter
egna önskningar och egna behof. Det är alltså en afbild vi lämnat i förmin-
skad skala af vårt universitets hvardagslif till tjänst för tillfällige gäster, som
eJ kunna deltaga däri som inskrifne medlemmar.
Vi hafva därvid tillåtit oss att i kraft af vårt medlemsskap uppträda å
universitetets vägnar, fastän ingen annan än vi själfve bemyndigat oss därtill.
Ty för etL sådant företag tarfvas ingen formlig fullmakt. Vi bo ju tillräckligt
långt från regeringens och de stora ämbetsverkens säte för att ej hafva insupit
vanan att i oträngdt mål med korslagda armar afbida främmande impulser.
Men sedan vårt företag blifvit börjadt helt och hållet på vårt enskilda ansvar,
hafva vi med tacksamhet och glädje mottagit understöd så väl af universite-
tets officiella myndigheter som af statens ämbetsverk och regering. Och vi
äro förvissade därom, att detta välkomna och välbehöfliga understöd skall
skänkas oss och Eder, vårt universitets gäster, i ännu rikare mått, när nästa
gång ett sådant möte utlyses för samma en svensk högskola värdiga ändamål.
De varma ord, som universitetets rektor å sina och allas våra vägnar i går
offentligen uttalade till Eder, innebära ett välvilligt och uppmuntrande löfte om
hvad vi ega rätt att hoppas och vänta. Jag behöfver ej här i denna stund
upprepa eller yttermera utlägga dessa förhoppningars syften.
De gäster, som vi tänkt oss, hafva kommit i större antal än vi vågat hop-
pas. I hafven kommit hit, såsom vi uppenbarligen sett, med vetgirighetens
intresse, och en bättre förutsättning för vår egen verksamhet skulle vi aldrig
kunnat få. Vi hafva ej å vår sida behöft någon annan »pedagogisk takt»t
eller hvad man behagar kalla det, än det uppriktiga bemödandet att göra det
bästa möjliga bruk af den tid, som stått oss till buds, att säga rent ut i sam-
manträngda, men så vidt möjligt genomskådliga former hvad vi tänka och
•veta om de ämnen, som här hunnit behandlas. Dessa ämnen hafva åtmin-
stone haft den gemensamma beskaffenheten, att de falla inom nutidens veten-
skap, icke tillhöra en föråldrad tankekrets eller väcka till förnyadt skenlif frå-
gor, som för länge sedan äro afgjorda. Hvarken den nymodiga teosofiens.
trolldomslära eller den äldre materialismens atomförgudning, hvarken Rousseaus.
samhällskontrakt eller David Strauss’ mytologiska kristendomsteori hafva någon-
ting att skaffa med de allvarliga spörsmål, som sysselsätta våra dagars forsk-
mng inom olika områden. Men för öfrigt hafva vi ej känt oss manade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
