Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - J. A. Eklund: Kyrkan och den stora bildade allmänheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN OCH DEN STORA BILDADE ALLMÄNHETE
En orsak till indifferentism för kyrkan är »ett jordbundet sinne»
jag har den tillfredsställelsen att kunna citera Te o d o r Frids egna ord.
Han ser i detta jordbundna sinne »den vanligaste och inre orsaken» till
det onda, han vill bekämpa. Men han nämner denna sak i förbigående
och säger, att den »måste förbigås såsom tillhörande psykologien eller
uppbyggelselitteraturen». Men hvarför måste den? Därför att publikum
icke vill i den litteratur, som skrifves för dess räkning, möta sådant som
plägar afhandlas i religiös litteratur? Därför att allmänheten icke skall
besväras med någon själfpröfvande psykologi, utan hållas i den ange-
näma stämning, som uppkommer, då man slipper att leta efter >)inre>>
orsaker, utan låter allt ondt bero på vissa yttre företeelser? Eller hvar-
för annars? Ligger grundorsaken till det onda i fråga däri, att allmän-
heten icke har högre lifsfrågor än sådana, som I(ristus finner vara hed-
ningarnes: hvad skola vi äta? hvad skola vi dricka? hvad skola vi kläda
oss med? - möjligen också den: hvad skola vi roa oss n1ed? – hvarför
skall denna grundorsak relativt gömmas undan? Det ärade publikum
går miste om månget välbehöfligt sanningens ord, så länge li~teraturens
lag är, att man skall säga det publikum vill höra. Men är det så, att
det är lågt att vara praktisk materialist, och är det så, att vår bildade
allmänhet har sjunkit och sjunker ned till denna låga betraktelse af lifvet,
så bör det erkännas och öppet sägas - icke blott i förbigåend.
e.
Författaren nämner också i förbigående det själjviska sinnet. Och
det är helt visst en af orsakerna till den religiösa och därmed också till
den kyrkliga indifferentismen. Här bör kanske särskildt uppmärksammas
den form af själfviskhet, som man kunde kalla bildningshögfärd. Den
bildade allmänheten har danat sig den teorin om religion och kyrka, att
de äro saker som visserligen höra »folket», det simplare, lägre., obildade
folket, till, men som den bildade växt ifrån. H var och en, som betraktar
kristendomen såsom det högsta i lifvet, rnåste anse detta vara en olyck-
lig illusion. Det är alls icke sant, att den världsliga bildningen i och
för sig höj er människan och gör henne till en adel, som står öfver folket.
Det undgår icke den uppmärksamme, hur mycken andlig råhet, simpel-
het och tarflighet kan finnas och finnes bakom den mest polerade yta.
Om man har lefvat så pass intimt både med öfverklassens och under-
klassens människor, att man blifvit satt i stånd att jämföra personerna’)
så kan det ej nekas, att det verkliga >
)sum av menneske» som finnes icke
är större hos öfverklassen. Särskildt icke i religiöst afseende. De bil-
dade äro då ofta betydligt okunnigare och ytligare. En bondflicka med
normal begåfning har - kanske rent af i ,regeln - bättre insikt om kri-
stendomen än en student. Och då det gäller tillgodogörandet af denna
kunskap i religiös tro, religiöst lif, religiös karaktersgestaltning, hålla
öfverklassens män och kvinnor knappast profvet. Orsaken härtill ligger
nog däri, att de s. k. bättre klasserna anse sig för höga att taga denna
sak på något allvar. Man har alltför mycket talat stora ord för dem
just om bildning och så åstadkommit ett förakt för »det folkliga», hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
