Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Bokanmälningar och litterära notiser - Riksarkivarien Joh. Jak. Nordströms bref (Oskar Rancken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
Med hänsyn just till denna hans egen uppfattning torde det vara ganska
tvifvelaktigt, huruvida tidpunkten var väl vald för utgifvandet af de bref, Ranc-
ken lyckats öfverkomma. Skrifna som de voro i förtroende och under tyst-
hetslöfte - se t. ex. sid. 1 z: »med förbehåll af fullkomlig tystnad*)» - - »åt
ingen annan af mina få vänner i Finland har jag sagt det. Du bör ej heller
nämna det för någon.» – - »Detta bref bör du ej visa åt någon. Bränn
upp det helst» o. s. v. - synes utgifvandet endast kunnat motiveras, om bref-
ven berört en »fråga för dagen». Så är emellertid ej fallet, och ännu lefva
många i Finland, som kunna känna sig mindre väl berörda af brefvens offent-
liggörande så långt före den tid, Nordström själf bestämt för sina pappers
öppnande.
Det lilla häftets titel angifver att brefven skulle handla om brefskrifvarens
»öfverflyttning från Finland till Sverige 1840 ». 1vian väntar på grund häraf
att finna någon direkt ny upplysning i frågan, men detta är ej fallet. Brefven
beröra egentligen ej någon särskild yttre til_ldragelse; i stället gifva de en in-
blick i brefskrifvarens egen tankegång, delvis ock i hans innersta känslolif,
detta, som han så omsorgsfullt tillslöt för världen och endast blottade för en
och annan verkligt sann vän. Brefven äro nämligen förtroliga uttalanden till
-
en sådan, professor Im. Ilmoni, Nordströms kamrat vid universitetet i Helsing-
fors. Man ser i dem uttryck af de strider, han i tysthet utkämpade, vacklande
i valet, ett vacklande, hvilket, enligt hans egna ord, i själfva verket »ej var
.annat än en gärd åt den djupsi, heliga fosterlandskärlek, som alltid beherskat
det inre af mitt väsen, och som, då skilsmessan nalkades, hotade att tillintet-
göra mig nästa,p» **).
Gång på gång omtalar han ~essa själskval, som skilsmessan från och min-
net af »ett älskadt fosterland» vållade honom. Här och där framskymtar tan-
ken på ett möjligt återvändande, hvilket visserligen framdeles ifrågasattes,***)
men aldrig blef verklighet. Jag menar naturligtvis ej kortare besök, såsom
t. ex. försommaren 1860, då han tillsammans med veteranen från 1808 och
detta krigs varmhjärtade skildrare, landshöfding Montgomery anlände till Hel-
singfors, hälsad med oändliga hurrarop, innebärande lika mycket jubel som de,
med hviika han för 14 år sedan ledsagades på sin affärd, inneburo sorg och
vemod.
Emellertid - den som är något litet förtrogen med de förhållanden,
hvilka, ehuru som sagdt ännu ej till fullo utredda, orsakade den stora omstört-
ningen i Nordströms lif, skall också uppskatta den nobla själ, hvilken uppen-
barar sig i dessa bref. Ty ehuru Nordström fäller ganska beska ord om t. ex.
"") Kurs. af brefvens förf.
’""") "Han var djupt sorgsen till sinnes, och hans bröst tog bräck af sorgen", berättar
Schauman.
H.Y.) Så t. ex. skall enligt ett ögonvittne grefve Bergs promemoria vid resan till krönin-
gen i Moskva 1856 hafva innehållit ett nummer om Nordströms återkallande, hvilket ströks i
Petersburg; äfven under det kritiska året 1862 uppstod i Finland liflig önskan, att Nordström
måtte återkomma. Han motarbetades dock då af fennomanerna och "Litteraturbladet". -
Han var nämligen motståndare till dessa: "Jag har ej varit vän af manier, således ej heller
af fennomanien", säger han i ett af ifrågavarande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
