Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Bokanmälningar och litterära notiser - Riksarkivarien Joh. Jak. Nordströms bref (Oskar Rancken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKAi: MÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
Ursin - ord, de·m han förvisso ej fällt, ·om han anat, att någon annans än den
förtrogne vännens öga skulle sett dem ·- talar han dock urskuldande om sina
vedersakare och ödmjukt om sig själf (se t. ex. sid. 6).
Att .han ej led af det hos stora män vanliga felet: själföfverskattning, har
försäkrats mig af personer, som kände honom väl; detta tyckes mig ock fram-
skymta äfven i brefven, t. ex. då han berättar om sitt val till medlem af Svenska
Akademien: »Under det jag visserligen erkänner det hedrande för mig uti va-
let, är jag dock ej nog blind och utan omdöme för att ej finna, att sådant
går utöfver all min förtjänst, och att ingen kan mindre än jag bära upp er;
plats i en sådan Akademie. Därför har jag ock nu genast vid min hemkomst
gifvit vederbörande tillkänna, att jag på nämnda grund icke kan mottaga·valet,
och att jag endast sålunda bäst bevisar min djupa aktning för Akademiens höga
aestimation, att jag blygsamt afböjer det.»
Vidare framlyser äfven i dessa bref hans orubbliga kärlek till Finland,
dit hans tankar »hvarje dag vända fulla af värme och kärlek», till Finlands
universitet - . »Finlands viktigaste institution» - »om ej det finska universi-
tetet beklädes med män på sina platser, mäktande uppehålla lika väl veten-
skapens anseende som lagens och rättvisans kraf, är det enda verkligt själf-
ständiga element, som ännu finnes inom landet, äfven därmed tillintetgjordt. »
Nordström sörjde djupt öfver att mången af hans landsrn än och forna
kolleger vid universitetet mera drefvos af personliga än allmänna och foster-
ländska intressen.
För oss svenskar kunna några rader om hans lärareställning till dåva-
rande kronsprins Carl vara intressanta. I ett bref af 13 febr. 1848 yttrar han:
- - »Jag meddelar futurus rerum moderator härstädes en kurs i Stats Rätt
och Stats Vetenskaperna: ett i sanning icke lätt uppdrag i betraktande af den
stora vikten af hvarje sats man uttalar, af den persons betydelse, till hvilken
man då talar, och den inverkan på hans framtida handlingssätt det möjligen
kunde äga. Detta sköter jag därför med strängt allvar och tillbringar nämli-
gen (vanligen?) en del af natten före den morgon, jag skall inställa mig hos
honom, uti djupt begrundande af det jag kommer att föredraga. På tumanna-
hand med honom hagla likväl från hans sida frågor med afseende på stat- och
samhällsförhållanden - - - »
Det var under denna tid, som det på ömsesidig tillgifvenhet rotade goda
förhållande grundades, som sedan alltid ägde rum mellan Nordström och ko-
nung Carl. Denne senare hyste för Nordström den största aktning och un-
derordnade ofta sina egna tycken och åsikter dennes omdöme i de frågor,
som kungen villigt erkände sig förstå mindre väl än han.
Det lilla brefhäftet är synnerligt intressant för den, som på förhand nå-
got känner tilldragelserna i riksarkivarie Nord.ströms lif. Den, som ej har
denna kännedom däremot, skall svårligen kunna förstå den rätta innebörden
af deras innehåll, enär de bilda endast en liten ur sitt sammanhang »lösryckt»
del af det hela, stå så att säga utan både början och slut. Och för en dylik
läsare skola de på grund häraf måhända synas vara af mindre allmänt intresse.
Cecilia Båäth-Holmberg.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
